We have always lived in the castle

I dislike washing myself, and dogs, and noise. I like my sister Constance, and Richard Plantagenet, and Amanita phalloides, the deathcup mushroom. Everyone else in my family is dead.

Det är 18-åriga Mary Catherine, Merricat, som är historiens (opålitliga) berättare. Hon bor med sin storasyster Constance och den sjuklige och förvirrade uncle Julian i familjen Blackwoods stora gods. Constance och Julian lämnar aldrig hemmet, utan när det är dags att handla mat eller skaffa nya biblioteksböcker är det Merricat som får våga sig ner till byn. Just våga sig, hon följs av hårda blickar, förakt och tystnad, eller ännu värre. Barnen sjunger elaka visor efter henne. Fem år tidigare var godset fullt av liv, men under en middag dog större delen av familjen tragiskt av arsenik blandat i sockret. Constance anklagades, men friades, möjligen i brist på bevis. Till en början följer vi den lilla familjens stillsamma om än bisarra vardagsliv, men det dröjer inte länge förrän vi kan ana början till en katastrof. Vi har valt att placera boken på vår skräckhylla, men här finns inget övernaturligt, utan istället mörka familjehemligheter, människans ondska och rädslan för det man inte förstår.

We have always lived in the castle är en fantastisk liten gotisk skräckroman som kommer att finnas kvar i mina tankar länge.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Jenny Åhman den 16 november 2011