Tunu

Berättelser från ödsliga isvidder. I korta kapitel berättar författaren Kim Leine om livet i en grönländsk by. Han har själv, liksom en av huvudpersonerna i boken, Jesper, arbetat som sjuksköterska på ön. Ständigt närvarande är havet, kylan, isen, ödsligheten.

Av: Leine, Kim
Språk: Svenska
Publiceringsår: 2012
Låna mej!

Tunu betyder baksida, och byn med detta namn ligger på Grönlands östkust. Fascinerande att tänka på att det glest befolkade Grönland också har en ”glesbygd”. Jag saknar en karta i boken, men det går ju att googla (hela östsidan av Grönland var fram till 2009 ett eget amt med endast 2.900 invånare)
Inte bara miljön, även människornas relationer är även de lite karga och direkta. Personerna som skildas är flera, historierna läggs till varandra i en slags short-cuts teknik (som i boken av Raymond Carver med samma namn).
Förutom den nyligen anlände manlige sjuksköterskan som försöker vänja sig vid det annorlunda livet i arktis möter vi bl.a. skolvaktmästaren Asser i sitt fallfärdiga hus, den kortväxta och lite efterblivna Eleonora, den danske slöjdläraren Peter som har ihop det med en ung inuitflicka – trots de danska kollegernas skräckhistorier om vad svartsjuka pojkvänner kan tänkas ta sig för.
Kyla, snöstorm och mörker är ständigt närvarande i denna mycket välskrivna och spännande historia.

För den som liksom jag inte kan få nog av (berättelser om) kyla och mörker och gärna vill ha en twist av mysticism kan jag också rekommendera Michelle Pavers Evig natt : en arktisk spökroman. Är ingen fan av mysticism själv, men här funkar det rätt bra! Boken utspelar sig på Spetsbergen.

För den mer jordnära rekommenderas istället Svante Lyséns bok Vinterpalatset om hur han tillbringar ett helt år i vildmarken på Spetsbergen tillsammans med sin sambo. Med kartor och allt!

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Lena Fahle den 20 februari 2013