Sven sticker

Det är så tidigt på dagen och Sven har redan lekt med alla leksaker och tröttnat på alla lekar. Han orkar inte ens gå till lekplatsen för att gräva tunnlar. Allt är bara gammalt och vanligt.

Mormor t.ex. Och hemma hos henne får man inte peta på saker. Och hon bara vinner och vinner över honom i plockepinn.
Sven sticker. Tar ett tåg och far iväg. Åker buss, dyker efter snäckor, blir sjömanskock, kräks i en hink, går vilse i en skog, hittar en verkstad med en gubbe i.
Men ingenting blir riktigt skojigt förrän han kommer hem igen och hans kompis Sini dyker upp. Nu bär det iväg, med raska steg, till lekplatsen för att gräva.

Folke tycker om boken för igenkänningsfaktorn. Ibland är han bara så trött på lekparken. Och ofta, ofta längtar han efter sin kompis Sonja- ingenting är så roligt som när hon är med. Leksaken, som just var så trist, får nytt liv i hennes sällskap.

Både Folke och jag älskar teckningarna. Det finns så mycket att titta på. Härliga färger och massor av mönster med lite retrotouch.

I Emma Adbåges värld är gränsen mellan verklighet och fantasi hårfin. Är det t.ex. en slump att tåget som tuffar iväg ut med Sven på fräsiga äventyr har samma färg och form som leksakståget i sandlådan på föregående uppslag?

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Mia Svensson den 11 maj 2011