Vattenspegel: en bok om Venedig

En bok om Vendig och allt det som Brodsky låter speglas i kanalernas yta.

Nobelpristagaren Brodsky skrev framförallt lyrik men även den här fina reseberättelsen, eller kanske snarare, en vildbevuxen lång essä. Peter Englund skriver att alla goda essäister ser ämnet för skriveriet egentligen mest bara som en förevändning för att tala om något annat. Brodsky beskriver visserligen sitt Venedig på ett sätt som sväller av tillgivenhet:

”Den här stan avbildar alla urskiljbara mönster hos elementet och dess innehåll. Elementet har – skvalpande, glittrande, glödande, skimrande – kastat sig självt uppåt under så lång tid att det inte är förvånande att vissa av dessa aspekter till slut förvärvat massa, kött och fått fast form. Varför det hände här, har jag ingen aning om. Antagligen därför att elementet i fråga hade hört Italienska.”

Spridda genom sidorna finns även en mängd av intelligenta och fascinerande observationer kring främlingskap och exil,  konst och musik, ögat och tåren, monster och änglar som gör boken till något annat än en vanlig reseberättelse. Han berättar inte om platser att besöka, hotell att bo i eller romantiska gondolfärder i solnedgången. Brodskys Venedig, han åkte en månad om året, är det vintriga, där mörker, dimma, fukt och acqua alta är ständigt närvarande. Han skriver att han aldrig skulle åka dit på sommaren, ” jag har svårt för hetta och än svårare för otyglade utdunstningar av kolväten, armsvett och gafflande halvnakna tyskar”.

Det här en bok med massor av historier, iakttagelser och humor som etsar sig fast i minnet. Rekommenderas oavsett vad man har för förhållande till Venedig.

Jag har läst utgåvan från 1992. Översättaren, Bengt Jangfeldt, var god vän med Brodsky och fick manuskriptet direkt och översatte utifrån det. I efterhand lade Brodsky till ett antal passager och nu har bokförlaget Faethon gett ut den fullständiga texten där Jangfeldt har översatt och skrivit ett förord.

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Markus Hammargren den 28 februari 2017