Pestön

En värdig uppföljaren till "Den stora utställningen".

Pestön är den andra boken med överkonstapel Nils Gunnarsson och den unga Ellen Grönblad i huvudrollerna. Den utspelar sig i Göteborg år 1925, två år efter Den stora utställningen.

Liket av en man har hittats i Säveån. Vissa spår leder till den så kallade "Pestön", en karantänstation där sjömän hållits isolerade för att inte föra in smitta i staden. Den sanna förebilden är Känsö karantänsanläggning i Göteborgs skärgård får man veta i en kommentar sist i boken: "Pestsjukhuset och de andra byggnaderna är idag byggnadsminnen."

Det är verkligen en passande miljö att spinna en berättelse kring under pågående coronapandemi. Doktorn som brukar besöka ön förklarar för Gunnarsson att invånarna är ovana vid besök. "För dem är främlingar potentiella smittbärare. Ni får ursäkta om de håller en viss distans."

Romanen byggs upp av två parallella spår. Å ena sidan är det den lite torrare berättelsen om Nils Gunnarsson som framlever sitt ganska ensamma liv i en enrumslägenhet respektive sitt lilla arbetsrum på Spannmålsgatans detektivstation. Å andra sidan är det den betydligt mer mustiga och skräckblandade historien om hur Ellen tar tjänst på den isolerade Pestön. 

Naturligtvis hänger båda berättelserna ihop. Ellen skriver långa brev till Nils för att berätta vad hon upptäcker på ön och i slutänden är hon beroende av att han ska rädda henne därifrån, för på egen hand kommer hon inte från ön och dess märkliga invånare.

Men hur ska Nils veta att hon är i fara ifall breven inte ens har lämnat ön?

/ Anna Dunér