Olyckornas tid

När verklighet och saga blir ett.

”Vi höjer glasen för olyckornas tid För den underjordiska strömmen där själarna sjunker För blåmärken, hemligheter, minnen och spöken”

Jag har svårt att finna ord om denna bok utan är alldeles omtumlad. Då jag anstränger mig kommer dock ord som dessa, sorg, smärta, förnekelse, livslögn, glädje, vänskap och försoning med det som varit, upp i mitt medvetande.

Fantasi och verklighet, tätt omslingrade, balanserande på en knivegg, håller den oss trollbunden ända till det oväntade slutet.

Berättelsen fortsätter leva sitt liv inom mig som ett skimrande vackert och lågmält minne efter att jag slagit igen den sista sidan.