Mitt namn är Lucy Barton

Om familjerelation, fattigdom och författarskap.

Det är mitten på 80-talet i New York. Lucy är inlagd på sjukhus efter att okända komplikationer har uppstått som följd på en enkel operation. Hennes man jobbar hårt för att kunna betala sjukhusräkningarna och har inte tid att komma och hälsa på henne tillsammans med barnen. Ensamheten tär på Lucy, hon kan inte sova och hennes mystiska sjukdom går inte över.

Men plötsligt dyker Lucys mamma upp. De har inte träffats eller hörts av på många år och återföreningen gör Lucy överlycklig. Dock vilar ett mörker över hennes relation med mamman och det framkommer under berättelsens gång att deras familj har gått igenom mycket svårigheter, men det är inget som mamman vill prata om.

Efter att ha stannat på sjukhuset i fem dagar åker mamman hem igen och historien är över. Det kan verka som en enkel berättelse men den som återger den är inte Lucy som ligger i sjukhussängen utan en äldre Lucy som ser tillbaka på sin uppväxt och på sitt liv i New York. Hon vet också vad som kommer hända efter att hon lämnar sjukhuset; hon vet att hon inte kommer träffa mamman igen, att hon kommer skilja sig från sin man och att hon kommer bli en framgångsrik författare som en dag kommer att skriva om den gången hon blev inlagd på sjukhus och under fem dagar hade sällskap av sin mamma.