Läsa högt

När Mem Fox dotter var fyra år kom hon en dag hem från förskolan och sa: ”Jag kan läsa!” Föräldrarna var först skeptiska, sedan (när de såg att det faktiskt stämde) upphetsade. De frågade förskolläraren vad hon använt för metod och fick svaret att hon inte gjort något särskilt, med tillägget: ”Ni måste ha läst mycket för henne innan hon började här.” Och så var det!

Det här är en inspirerande bok för föräldrar och alla andra som jobbar med eller umgås med barn. På ett klargörande sätt visar den australiensiska barnboksförfattaren och föreläsaren på paradoxen att försöker man få barn att läsa för att det är nyttigt går det inget bra, men gör man det för att det är roligt, får barnet ut outsägligt mycket nytta ur det.

Fox föreslår att man börjar läsa redan för sin baby och följer sedan upp med en rad tankar och konkreta förslag för det fortsatta högläsandet, som med stor sannolikhet senare leder fram till eget läsande hos barnet.

Den som redan gärna läser högt får här ytterligare motivation, argument och igenkänning. På ett stället skriver hon till exempel om en pappa som retades med sitt barn när de skulle läsa och höll boken upp och ner eller började från slutet. Det fick dottern att skratta, protestera och bli ökat medveten om hur en bok fungerar. När han började berätta fel saga (t.ex. om de tre små grisarna när bilderna visade Rödluvan och vargen) fick det henne att inse att ”illustrationerna i en bilderbok hänger ihop med orden”. Och ändå gjorde han alltihop bara för att det var kul!

Jag hade en liknande lek under en period med yngsta dottern. När jag skulle läsa godnattsaga för henne satt vi i min säng och på nattduksbordet fanns en stor hög med mina egna böcker. På skoj började jag läsa några ord ur den ena vuxenboken efter den andra. Hon protesterade och ropade på sin bok. Det var en lek men Mem Fox skulle definitivt ha sagt att jag lärde henne något – kanske att även vuxna läser!

Om man inte kommit in i vanan att läsa för sina barn får man här tydliga tips både om hur man börjar och hur man kommer vidare, för egentligen är det ju enkelt. Det korta svaret är att ”man tar en bra bok och ett barn och sedan sätter man sig ner och läser boken för barnet”. Men författaren ger fler råd än så och har också ett särskilt felsökningskapitel för när det inte fungerar.

Vissa saker utfärdar hon direkta varningar för, såsom gammeldags läseböcker där enkla ord står staplade efter varandra på ett onaturligt sätt, vilket gör att barnet inte får någon hjälp av sammanhanget då det läser.

Fox nämner förstås också många fördelar med (hög)läsning: Större ordförråd, gemensamma stunder, ett sammanhållande språk inom familjen, större chans att utvecklas till en empatisk, kritisk och engagerad individ ... Och jag minns plötsligt när jag sprang omkring med vår yngsta och ett gäng andra fyraåringar på dagisgården för ett antal år sedan. Barnen lekte att de försökte fånga mig och det gick lite vilt till. Plötsligt hör jag en av småttingarna brista ut i ett perfekt tajmat citat från Lennart Hellsings ABC: ”Agare Bagare Kopparslagare, snällt är det inte att slå en svagare!”

En som inte hört böcker skulle kanske på sin höjd ha ropat: ”Sluta!”

 / Anna Dunér