Jag lever och du hör mig inte

En stark fransk roman om att överleva och leva vidare efter koncentrationsläger

Klaus Hirschkuh stiger av tåget på stationen i Leipzig en novemberdag 1945. Han återser en stad i spillror. Den 23-årige tysken är själv en spillra efter fyra år i koncentrationslägret Buchenwald, dit han deporterades för att han är homosexuell. Klaus söker upp sin familj, för vilka skammen över sonens homosexualitet är djupare än tacksamheten över att återse honom levande. Klaus flyr hemmet och tar sig till Frankrike, där han kommer att leva ett halvt sekel i exil.

Läsaren får ta del av Klaus liv efter att han befriats från koncentrationslägret. Klaus försöker leva vidare med minnena av övergreppen i Buchenwald, genom ångestattacker och återfall till minnen. Klaus upplever också vänskaper, tillfälliga möten och ny kärlek i form av fransmannen Julien. Stilen är ibland rå och hackig och ibland mer återhållen, berättande.

Första delen av boken följer Klaus återförening med sin familj. Ett pinsamt försök till samvaro, präglad av tystnad och oförmåga att mötas. Andra delen följer Klaus till Paris, där han skapar sig ett liv med arbete och vänner. Tredje delen - Julien. Åren går och Klaus försöker bygga upp sig själv, men han glömmer inte, han kan inte glömma och han får inte glömma.

Hatet och hoten på grund av homosexualiteten tog inte slut med Buchenwald. Homofobin är ett genomgående tema i Klaus liv, genom osynliggörande och genom våld. Homofobi och våld är även idag verklighet för många HBTQI-personer, både från regimer och från vem-som-helst på gatan.

"Jag lever och du hör mig inte" är en stark och viktig historia, som verkligen rekommenderas.