De anhöriga

En stor, oerhört gripande och alldeles magisk serienovell!

För er som regelbundet läser Svenska Dagbladets kultursidor och uppskattar den hipstersatiriska serien Stockholmsnatt, kommer kanske inte Pelle Forsheds precisa förmåga i att kunna förmedla känslor och träffsäkra iakttagelser som någon överraskning. Samma fingertoppskänsla som präglar serien Stockholmsnatt med alla referenser till Sofo, klubbliv, obskyra musiktolvor och allmän surdegsänsglighet; återkommer i tecknad novellform i De anhöriga. Nu är det inte överåriga klubbkids med existentiell ångest som är i fokus, utan värdigt tecknade människor som befinner sig i livets sista upplopp. Ibland har de äldre anhöriga som vägrar acceptera att de gamla har levt klart sina liv. De medelålders barnen behandlar personalen i hemtjänsten med stor misstänksamhet och illvilja. De ringaktar deras insatser. Det dåliga samvetet över att de själva inte velat ha tid med sina gamla mammor går ut över personalen; det smygfilmas och det skrivs anmälningar. Jag som själv arbetade inom hemtjänsten i Malmö mot slutet av 80 talet, i samband med universitetsstudier, känner igen mycket i denna serie; framförallt den myckna ensamheten som många gamla gav uttryck för. Serierna är insiktsfulla, vältecknade och tankeväckande. Särskilt den sista serien som knyter samman vissa lösa trådar. I de sista rutorna får vi vara med när själva döden kommer och hur den ter sig utifrån den döendes perspektiv. Det är stort, oerhört gripande och alldeles magiskt att få ta del av! Tack Pelle.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Heli Renman den 10 oktober 2012