Slottet som försvann

Djupt ned under Kurische Nerungs väldiga sanddyner vilar ett sjunket land …

Preussen, ett rike som icke är men ändå ligger så nära i både tid och rum. I ”Slottet som försvann” reser författaren Per Landin till den södra östersjökusten. Landin besöker de preussiska kungarnas kröningsstad Königsberg och dess omland, Ostpreussen. Han vandrar i Immanuel Kants och Thomas Manns fotspår. Utrustad med en gammal turistguide söker han korsvirkeshusen längs Hundegatt och patricierpalatsen i Kneiphofs myllrande gränder. Han hör de gamla gräla om vilket av konditorierna Gehlhaar och Schwermer som hade den bästa marsipanen. Han åkallar minnet av vimlet utanför teatrar och biografer i nöjesdistriktet Steindamm; av Europas största bokhandel, Gräfe und Unzer; av de smekande tonerna från Café Bauers orkester. Trött och fylld av hemlängtan tar han tåget från Nordbahnhof och reser ut till Rauschen, en av Samlandskustens många badorter från förra sekelskiftet. Han reser till fyren i Pillau och ser för sitt inre den svartvita bilden av en liten pojke som står övergiven på isen. Landin följer den väldiga strömmen av flyktingar som i desperation söker räddning västerut över det tillfrusna Frisches Haff. Han läser i kirurgen Hans Lehndorffs dagbok om hur liken staplades längs Königsbergs gator. Han läser om terrorbombningarna, slutstriden, morden, massvåldtäkterna, svälten och kannibalismen. Han läser om fördrivningarna. Vemodigt, ofta i poetisk ton beskriver Landin sina intryck under en färd som tar honom genom det östra Tysklands amputerade historia. Han reser vidare genom Västpreussen och Schlesien. Han besöker Danzig och Breslau, vars restaurerade köpmanhus med trappstegsgavlar tycks sakna historia. Världshistoriens största etniska rensning har strukits ur historieböckerna. En oomnämnbar förbrytelse av episka mått som råkade föra Landins farmor till Öland. ”Slottet som försvann” borde vara lika obligatorisk att läsa som Anne Franks dagbok.

Efter 2:a världskriget fördrevs ungefär 13 miljoner tyskar från områden som idag kontrolleras av Polen, Ryssland och Tjeckien. 1939 hade Ostpreussen 2,5 miljoner innevånare, 380 000 av dem bodde i Königsberg. I januari 1948 fördrevs de sista 11 000 tyskarna. Königsberg besudlas idag med det ryska namnet Kaliningrad. Stadens symbol, det ståtliga slottet från 1200-talet revs så sent som i slutet på 1960-talet.

/Thomas Hallin