Skumtimmen

Jag blev tagen av Skumtimmen och kunde inte släppa den ifrån mig. En spännande och bitvis kuslig läsning.

En dimmig septemberdag 1972 försvinner pojken Jens spårlöst. Man letar i flera dagar utan resultat. Tjugo år senare får Jens mamma Julia ett telefonsamtal från sin pappa på Öland som ställer frågor om Jens försvinnande och säger att han förmodligen har Jens sandal från den dagen på bordet framför sig. Julia åker motvilligt till Öland för att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen i dimman. Parallellt med Julias sökande efter sanningen och bearbetning av den djupa sorgen, börjar en annan historia om den mytomspunne ölänningen Nils Kant. En berättelse som börjar redan när Kant var en tioårig pojke 1936, långt innan han spred sorg och skräck på Öland. Trots att Kant dog innan Jens försvann verkar det ändå finnas ett samband med pojkens försvinnande.  Folk säger sig ha sett Kant vandra i skumtimmen på alvaret. Det vill säga sett honom i skymningen på den öländska hedmarken.

Johan Theorin bodde på somrarna på norra Öland under sin uppväxt. Skumtimmen är hans debutroman och hans första deckare som utspelar sig på norra Öland. Theorin rör sig gärna i gränslandet till det övernaturliga i sina böcker och leder på ett finstämt sätt läsaren in i en mer suggestiv upplevelse. En stor del av spänningen ligger också i anspelningarna till det övernaturliga. Är det en spökhistoria eller finns det naturliga förklaringar? För mig är Skumtimmen den bästa bok han har skrivit.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Matilda Riddar den 28 november 2012