Sörjen som blev

I oktober 2019 kom det ut (minst) en vuxenbok och en barnbok som berör finska krigsbarn, det vill säga "de ca 70 000 barn upp till 14 år som evakuerades från Finland till i första hand Sverige under andra världskriget", som det står i Nationalencyklopedin. Det har kallats "den största barnomflyttningen i världshistorien".

Anna Takanen är skådespelare och regissör. Sörjen som blev är hennes romandebut. I boken skildrar hon sin familj och sin släkt, där kriget och den stora barnomflyttningen totalt regisserade om livet när hennes pappa var en liten pojke. 

Takanen har ett fint språk. Tonen är varm och samtidigt analyserande och inkännande. Den skildrar tiden då hennes far var barn och kom till ett svenskt barnlöst par medan lillebror blev kvar hos mamma i Finland. Den skildrar tiden då Anna själv växte upp och blev retad för att hon var "finne" trots en svensk mamma och en pappa som bott större delen av sitt liv i Sverige. Den skildrar hennes åldrande far som inte vill prata om det som hänt och inte kan finska, men älskar sin "broder" i Finland och gärna tar med familjen dit på semester.

Här finns också Annas "svenska farmor" och "finska farmor" och en hel släkt full av kärlek, glädje och sorg – alla på något plan berörda och ärrade av den separation som en gång gjordes i största välmening. 

Pappa Timo kämpade för att få behålla sitt efternamn fast det svenska paret erbjöd honom att ta deras. Anna i nästa generation ville byta bort "Takanen" mot ett svenskklingande familjenamn, men gjorde det trots allt inte. Är deras identitet svensk eller finsk? Kan och får man vara både och?

Och så bilden på bokens baksidan som gång på gång drar mina blickar till sig: Timos finska mamma med sina båda söner strax innan den äldste sänds iväg, bokstavligen för att klara livhanken, och den bruna autentiska etiketten över bilden – en etikett med plats för nummer, namn och adress på ett barn och orden "Hjälpkommittén för Finlands barn Stockholm" och "Socialministeriets Barnförflyttningskommitté Helsingfors".

Ungar som sändes som kollin till främmande människor i ett främmande land – må vara broderfolk och grannland ... Dåligt eller bra? Räddning eller trauma? Eller bara en följd av krig, som alltid ger människor omöjliga val? 

/ Anna Dunér