Rollen

Ett ovanligt bra sällskap på en resa.

I korta anteckningar dag för dag får man följa Ernst Josephson på en turné i forna Sovjetunionen och Japan under några intensiva vårmånader 1989.  Han är där med Peter Brooks för att sätta upp Anton Tjechovs Körsbärsträdgården.
Nära, nära är man Josephson i alla tvivel, utanförskap, hemlängtan, glädje och lycka som följer på en så lång turné med så skiftande skådespelare och följeslagare.

Det är en lätt läsning och ändå klarar man inte mer än små portioner för det är så exakt och så ärligt. Intressant också att få en så genomlysande bild av hur det var att vara skådespelare, kulturarbetare eller varför inte rent av vanlig enkel människa då, där i Sovjet. En av skådespelarna ber Josephson och Brooks att mycket snart komma tillbaka för ”det är vår enda kontakt med världen där utanför”. Och ibland kan jag inte låta bli att undra över om något egentligen har förändrats, trots perestrojka, eu och globalisering.

Josephson skriver enkelt och det är ett direkt tilltal som här: ”Idag skulle min bror Åke ha fyllt sjuttio år. Han blev trettionio. Jag är idag sextiofem. Ändå är jag för evigt yngre än han. Även om jag har en yngre syster är jag lillebror till två äldre bröder. Jag är präglad av detta tills jag dör. Tänk att jag har framgång fastän jag är minst!”

I boken berättar han varmt om sin vänskap med Ingmar Bergman, Liv Ullman, Andrej Tarkovskij, om sitt samarbete med Peter Brooks, Liliana Cavani om filminspelningar i Sverige, Italien och Ungern. Och hela tiden vävs den långa turnén in i berättandet om det dagliga slitet, festandet, resandet och umgänget med alla skådespelare och regissörer.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Sonja Bechor den 17 december 2012