Prästkappan

Rapp satir och intellektuellt burleskeri.

”Prästkappan” är en mustig skröna och pikareskroman, förlagd till 1780-talets Preussen. Huvudpersonen är den försupne prästen och horkarlen Herman Anderz - olyckligt kär i den fagra slottsfröken Ermelinda. Trots löften om en fast prästtjänst rymmer Anderz från en ondsint godsherre. I släptåg får han den något enfaldige drängen Lång-Hans, ett fysiskt praktexemplar, två meter lång och lika matglad som framgångsrik hos pigorna. Det blir en äventyrlig vandring, huvudsakligen genom provinsen Schlesien. Anderz smörjer kråset vid adelns dignande bord och för lärda samtal, uppassad av lättklädda nymfer. På sin väg förföljs Anderz och Lång-Hans av konungens idoga värvningspatruller och tvångsenrolleras så småningom i armén. Till sist kommer de till slottet Sanssouci i Potsdam och får möta den store själv, den upplyste misantropen Fredrik II av Preussen.

Författaren, Sven Delblanc (1931-1992), är för eftervärlden kanske mest känd för sin romansvit om Hedebyborna. ”Prästkappan” från 1963 var hans stora genombrott. Boken blandar lekfullt filosofi, fars, fantasi och pastisch. Berättelsen har sagts löst bygga på Hercules stordåd men där antikens mytologiske halvgud klarar sina prövningar med glans misslyckas Delblancs ”hjälte” lika konsekvent. Tvivelsutan har inspiration hämtats från Voltaire, parallellerna till ”Candide” från 1759 är påtagliga. Den av Herman Anderz åtrådda Ermelinda, som går från slott till bordell, är Candides sköna Kunigunda; både Herman Anderz och Candide tvångsvärvas, om än till olika arméer, osv. Men där Voltairs Candide tror sig leva i ”bästa av världar” är Herman Anderz av en betydligt mer desillusionerad sort. ”Prästkappan” är kort och gott rapp satir och intellektuellt burleskeri.

/Thomas Hallin

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Thomas Hallin den 2 december 2016