Pappersstäder

”Jag slutade vinka. Mitt huvud var i höjd med hennes när vi stirrade på varandra från var sin sida om glasrutan. Jag minns inte hur det slutade – om jag gick och lade mig eller om hon gick därifrån. I mitt minne tar det inte slut. Vi står bara kvar där och ser på varandra, för evigt. Margo, hade alltid älskat mysterier. Och längre fram, när allting hände, kunde jag aldrig släppa tanken på att hon kanske älskade mysterier så mycket att hon blev ett själv. ”

Quentin och Margo har alltid bott grannar. Men under åren som gått har de glidit ifrån varandra och Margo är nu skolans mest populära tjej. En natt några dagar innan skolavslutningen knackar det på Quentins fönster. När han vaknar och tittar ut ser han Margo där utanför. Margo vill ha Quentins hjälp och tillsammans ger det sig ut på ett nattligt äventyr. Det som sker under natten leder till att Quentin vågar hoppas på att han och Margo kan hitta tillbaka till varandra. Till det som en gång var. Men det blir inte riktigt som Quentin föreställt sig. Nästa dag är Margo spårlöst försvunnen. Till en början verkar det som att hon inte lämnat några spår efter sig men så hittar Quentin en bild och en dikt bakom sin dörr. Kan det vara så att Margo ändå lämnat spår som leder till var hon nu befinner sig. Spår som bara Quentin kan tyda och som sakta visar honom att han kanske inte alls visste vem Margo egentligen var…

”Här uppifrån kan man inte se rosten eller den flagnande färgen och sådant, men man ser vad det egentligen är för ett ställe. Man ser hur falskt det är alltihop. Det är inte ens så hårt att det är gjort av plast. Det är en pappersstad. För titta på den, Q. Titta på alla de där återvändsgatorna, gatorna som svänger in i sig själva, alla husen som är byggda för att rasa. Alla de där pappersmänniskorna som bor i sina pappershus och bränner sin framtid för att hålla värmen. Alla pappersungarna som dricker öl som någon lodis har köpt åt dem i pappersbutiken. Alla lika sinnessjukt maniska efter att äga saker, saker som är papperstunna och papperssköra. Människor också. Jag har bott här i arton år och aldrig i hela mitt liv har jag stött på någon som bryr sig om saker som betyder något."

  

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Ulrika Degerth-Poutiainen den 26 mars 2014