Om Jesus

Koka soppa på en spik, själva kvintessensen av teologi. Sedan han skrev en bok om gud fader har Jonas Gardell blivit hedersdoktor i denna konstform. Och nu har densamme också skrivit en bok om sonen.

Det är i och för sig lätt att se kvalitéerna i Gardells "Om Jesus": författaren är inläst på området, boken är välskriven och styckvis både gripande och personlig. Men från en otrogens perspektiv är det en gåta hur Gardell kan koka ned historien om Jesus till i princip ingen återstående historicitet alls, vilket är korrekt, och ändå vara bekännande kristen? Vad som blir kvar av jesusgestalten är en tandlös bondläpp från Nasaret, en udda och mycket förlåtande kärlekspredikant – Gardells önskejesus! Resonemanget lutar sig mot något så lövtunt som generella antaganden om levnadsförhållanden i det romerska Palestina och russinplockning ur evangelierna. Å ena sidan sätts Jesus in i en historisk kontext, han var en mänsklig man av sin tid, å andra sidan återuppstod han på den tredje dagen och skall i så motto äga relevans för alla tider? Gardells egen logik borde säga honom att hans ibland flera led långa antaganden baserar sig på lösan sand! Även väl tillredd soppa blir minst sagt lankig när det t.o.m. är tveksamt om däruti finns någon spik överhuvud taget.

/Thomas Hallin