Om detta talar man endast med kaniner

"Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast".

Så börjar den här boken, och den sätter an tonen direkt. Huvudpersonen (tecknad som en kanin, medan resten är människor) känner sig ofta annorlunda, ensam och överväldigad av livet. Hen försöker smälta in, men känner sig inte hemma någonstans. Den enda som faktiskt verkar förstår är morfar. Varje uppslag i boken är som en liten dikt med en stämningsfull illustration till. Det är en både sorglig och rolig bok, som många kan känna igen sig i .

"Jag håller med om att man är sin egen värsta fiende. Men om allt är sin egen mosats kan man ju samtidigt vara sin egen bästa vän".

"Om detta talar man endast med kaniner" läser man igenom på tio minuter, men den stannar kvar hos en mycket längre än så.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Maria Carlén den 10 juli 2014