Nyckeln

Varför läsa del tre i en framgångsrik snackis, en svensk fantasyserie med närapå kultstatus?

Naturligtvis börjar man med del ett: ”Cirkeln” och fortsätter med del två: ”Eld” och kanske sen seriealbumet ”Berättelser från Engelsfors” innan man läser del tre: ”Nyckeln”. Handlingen i korthet: vi får följa några ganska olika tjejer i deras vardag, och får läsa om vad som händer när de får veta att de är häxor med magiska krafter och tvingas samarbeta mot en okänd ondska för att rädda världen från Apokalypsen. För den som läst början på berättelsen och gillat den, är det ju sen en självklarhet att även läsa sista delen för att få veta om Max vaknar upp ur koman, om de som i hemlighet älskar varandra kommer att bli ett par och vad som egentligen hände med Olivia när hon fördes bort i slutet av Eld. Ska någon av tjejerna bli ihop med Gustav? Framförallt vill läsaren veta hur det ska det gå med tjejernas uppdrag, eftersom en efter en av de från början sju utvalda har dödats – ska fler dö och är deras makt att fullfölja sitt uppdrag att kämpa mot demonerna fortfarande lika stark nu? Särskilt Minoo ställs också inför ett mycket svårt val…

 
Böckerna är främst  för dig som vill läsa fantasy, men det är även en skildring av vanliga gymnasieelever i Sverige idag och deras vardag hemma och i skolan. Kanske är boken så lätt att ta till sig för att man känner igen sig i åtminstone någon av de många huvudpersonerna? Den mobbade lantisen, den som mobbar andra, plugghästen, festaren, den som alla vill vara kompis med osv. För den som inte börjat gymnasiet än kan det vara spännande att få en inblick i hur livet för de lite äldre kan vara (inklusive sex och droger), men det är förstås de magiska inslagen som är mest intressanta för de yngre. Den som är vuxen och fortfarande har kontakt med sitt tonårsjag kan komma ihåg hur det kanske var. Språket är tillräckligt enkelt och bra för att de yngre ska kunna förstå allt, och för att de kräsna inte ska rynka på näsan. Handlingen har ett driv som gör att man måste få veta hur det går. Det kan till och med vara så pass spännande att det kanske blir mer skräck än fantasy. Därför måste läsaren tåla en del för att inte få mardrömmar av boken, det märktes redan under de första sidorna i Cirkeln, där vi fick en otäck beskrivning av hur en gymnasiekille dör. Kanske kan vi lättare ta denna skräck på grund av att det ju trots allt inte är en vanlig verklighet det handlar om, utan en magisk. Klart bäst passar boken nog ändå för just tonåringar – författarna tillägnar också Nyckeln till alla sina läsare – ”särskilt ni som är tonåringar”.