Napoleon, hjälte eller gissel?

Jag hade aldrig tidigare läst något mer uttömmande om Napoleon Bonaparte, vilket bara delvis är ett barnsligt uttryck för min germanofili - en personlighetsstörning som bla yttrar sig i epileptiska anfall vid tal om ”polska” städer som ”Gdansk” och reflexartade näsrynkningar åt allting franskt. Den främsta orsaken till mina bristande napoleonkunskaper är dock att det finns så litet översatt till eller skrivet på svenska om denne Frankrikes förste kejsare, åtminstone på den här sidan det senaste världskriget.

Faktum att det finns så lite att läsa om Napoleon Bonaparte på svenska är egentligen ganska häpnadsväckande – en av historiens mest namnkunniga gestalter och Sverige är inte intresserat? Förvisso har Herrman Lindqvist oombedd försökt råda bot på problemet men snälla, snälla, kan inte någon skrivkunnig svensk HISTORIKER ta sig an uppgiften!? Eller varför inte låta översätta en befintlig biografi till svenska - Alan Schoms ”Napoleon Bonaparte” t ex?

Napoleon Bonaparte


Alan Schom, doktor i modern fransk historia och upphovsman till verk som ”Emile Zola, A Biography” och ”Trafalgar”, menar i förordet till sin Napoleon-biografi att han som amerikan har förutsättningar att förhålla sig mer objektiv inför föremålet för sitt arbete. Schom tror att han kan ta sig an biograferandet befriad från alla de låsningar som européer är behäftade med – på kontinenten är nämligen Napoleon Bonaparte fortfarande en kontroversiell person. Jag tänkte detta kunde vara en bra bok att starta med för mig som nybörjare.


Schom tar oss, föga originellt, i kronologisk ordning, genom Napoleons liv från födsel till dödsel; de första tio åren går mycket fort eftersom källmaterialet är tunt. Schom hinner på 800 sidor, skam vore väl annars, teckna en mångfacetterad bilda av sitt offer. Han avhandlar i väl avvägda delar privatmannen, politikern och fältherren Napoleon, plus motsvarande om figurer i hans närhet liksom politiska motståndare; detta mot bakgrund av det historiska skeendet. Efter 41 kapitel har Napoleons hjältegloria minst sagt hamnat på sned.


Det bestående intrycket efter genomläsning av Schoms bok är häpnaden över att ett romantiskt skimmer har kunnat dröja kvar över Napoleon – en massmördare, utpressare, krigshetsare, krigsförbrytare, maktgalning och stortjuv! Det napoleonska Frankrike i sig var något av en protototalitär stat, karaktäriserad av hård censur, statskontrollerad press, allestädes närvarande hemlig polis, angiverisystem, summariska avrättningar … Hade Napoleon mött sitt Waterloo idag hade hans plats otvivelaktigt varit inför skranket i Haag. 


På napoleonregimens taburetter satt en hoper intrigerande, skrupelbefriade, makt- och penninghungriga opportunister – mer förnäma, finare i kanten, kanske smartare men annars av ungefär samma moraliska skrot och korn som det gangstergäng Hitler omgav sig med. Bara polischefen Fouché ger kalla kårar längsmed ryggraden: löjligt snäll mot sina barn, samtidigt totalt samvetslös bödel, psykopat, skrupelbefriad anpassling - kappvändare par excellens! - mindre devot inför sin ledare än Himmler men av likvärdig kaliber.


Det är tänkvärt att l’Empereur och der Führer som personer inte så lite påminner om varandra: den totala självcentreringen, benägenheten att plåga bekantskapskretsen med långa monologer, avundsjukan, rädslan för närhet, den magnetiska dragningskraften på omgivningen, de hysteriska anfallen, oförmågan att ta till sig goda råd eller lyssna till kritik, den sadistiska hämndlystnaden, halsstarrigheten, gamblerinstinkten, förvissningen att vilja kan försätta berg, fallenheten för önsketänkande …


Man kan även dra paralleller mellan herrarnas politiska karriärer – båda var uppkomlingar från sina respektive länders periferi (Korsika/Österrike), båda underskattades av sina motståndare, båda gjorde sig till internationell politisk paria, båda drev avsiktligt fram de krig som blev deras undergång, båda skrinlade invasionsplaner mot England och led nederlag i Ryssland, båda ruinerade sina respektive adoptivländer, båda planerade grandiosa monument och var betydligt mindre intresserade av samtiden än ett storvulet historiskt eftermäle.


Människans ondska och vansinne är tidlöst, det är bara medlen och bevekelsegrunderna som ändras. Jag undrar: om Tyskland och Frankrike bytt plats i historien, om tyskarna härjat Europa från Spanien till Moskva på 1800-talet och fransmännen istället gjort dito på 1900-talet, hade vi då idag törstat efter tyskt vin, njutit tysk språkmelodi, koketterat med kunskaper i tysk matkultur och drömskt lovsjungit Bayerns böljande landskap? Eller hade det ändå tjatats till leda om Paris, pineau och Provence?


Inga djupa förkunskaper är av nöden för att kunna ta sig igenom Schoms bok; baskunskaper kring tidsperioden underlättar naturligtvis. Språket, engelskan, kan på sin höjd anses medelsvår. Boken är mycket läsvärd och ger mersmak.

/Thomas Hallin

  1. Napoleon

    Av: Lindqvist, Herman
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2006
    Klassifikation: Historia

    Finns som: Bok
  2. Napoleon

    Undertitel: en bildbiografi
    Av: Maurois, André
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1964
    Klassifikation: Historia

    Finns som: Bok
  3. 1812

    Undertitel: Napoleons marsch mot Moskva
    Av: Zamoyski, Adam
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2006
    Klassifikation: 1789-1815

    Finns som: Bok
  4. Waterloo

    Undertitel: Belgien 1815
    Av: Tamelander, Michael
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2008
    Klassifikation: 1789-1815

    Finns som: Bok