När världskriget kom till Gotland

Historiskt sett ligger Gotland närmare omvärlden än många andra delar av Sverige, en sanning som bekräftats många gånger. En ljum sommarmorgon 1915 blev ortsborna i gotländska Östergarn yrvaket varse detta faktum.

I augusti 1914 brakade helvetet löst nere på kontinenten, krigsförklaringarna haglade mellan stormakternas huvudstäder och snart var första världskriget en realitet. Den svenska regeringen förklarade omedelbart Sverige neutralt men lätt inkalla folk till landets försvar. Också på Gotland ringde kyrkklockorna till mobilisering. Men ingenting hände. Månaderna gick och så småningom började folk andas ut, kriget såg inte ut att sprida sig till den fjällhöga nord. Visserligen cirklade tyska och ryska sjöstridskrafter som ilskna hajstim kring Gotland men inga allvarligare incidenter ägde rum. Sjöfarten stördes förvisso och enstaka minor började flyta iland men annars anades bara krigslarmet som ett fjärran muller vid horisonten.

Albatross
Den 2 juli 1915 bröts den relativa friden. Tidigt denna stilla sommarmorgon gick en tysk sjöstyrka med kurs på Danzig i södra Östersjön, efter utförd minutläggning i Finska viken. I höjd med Gotland råkade de tyska fartygen i strid med en överlägsen rysk eskader. Den tyska minkryssaren Albatross, som var ett relativt långsamt och svagt bestyckat fartyg om 2200 ton, hann inte undan utan utsattes för intensiv eldgivning. Ryssarna hade snart skjutit in sig och satsade allt för att leverera nådastöten. Albatross var värnlöst. Förödelsen ombord blev stor: elden härjade och fartyget började ta in vatten, en projektil träffade sjukavdelningen och åstadkom en fruktansvärd massaker. Mitt i detta kaos hade dock den tyske kaptenen sinnesnärvaro att beordra kurs västerut, mot svenskt territorialvatten. Med en hårsmån slapp Albatross undan sina förföljare. Svårt tilltygad sattes hon på grund vid Östergarn på Gotlands ostkust. Som en adrenalinstinn flock hyenor, snuvad på sitt byte, patrullerade ryssarna redden utanför, då och då avlossande kanonsalvor inåt land.

När ryssarna äntligen gav upp och försvann tog räddningsarbetet vid. I striden dödades 29 besättningsmän och 49 sårades. Fartyget var förvandlat till skrot. De överlevande besättningsmännen internerades och fick stanna i det neutrala Sverige under återstoden av första världskriget. Första förläggningen var i Roma på centrala Gotland. På hösten 1915 förflyttades den tyska besättningen till Tofta söder om Visby för att 1917 återigen förflyttas, då till ett läger i Skillingaryd i Småland på det svenska fastlandet. Albatross bärgades och bogserades till Oskarshamn i Småland, där hon reparerades. Efter krigsslutet frigavs besättning och fartyg. Den 3 januari 1919 lämnade man Karlskrona för resa till Danzig. Den långa resan fullbordades till slut. Albatross skrotades senare och kom aldrig mer i tjänst. På Gotland knöts många vänskapsband mellan de unga tyska sjömännen och lokalbefolkningen. Efter fredsdiktaten i Versailles återvände många tyskar för att bosätta sig och bilda familj på Gotland. 27 av de tyska sjömännen begravdes redan samma dag striden utkämpats i en massgrav omedelbart öster om Östergarns kyrka. En mäktig sten med namnen på de stupade restes som minne på årsdagen av skärmytslingen den 2 juli 1916. Två av besättningsmännen, som avled under transporten till Roma, begravdes på Björke kyrkogård.

Restips
Finns där intresse och uppehållsorten råkar vara Gotland, besök gärna Albatrossmuseet i Katthammarsvik. Lokalerna rymmer en mängd fotografier och artefakter från denna tilldragelse för snart 100 år sedan (för den som inte hyser dragning till krigshistoria kan upplysas att museet, som tidigare varit biograf, också har en liten filmutställning). Ta sedan vägen förbi Östergarns kyrkogård och se den säregna minnesstenen, en väldig megalit krönt av den kejserliga tyska örnen.

/Thomas Hallin

  1. Albatross

    Undertitel: en händelse under första världskriget
    Av: Hedin, Svante
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2002
    Klassifikation: Första världskriget 1914-1918

    Finns som: Bok

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Thomas Hallin den 2 augusti 2010