Motellivet

Fattigdom och drömmar.

En aning drucken kommer Frank hem till sitt motellrum för att sova när en fågel kraschar rakt genom rutan. Frank ser ingen annan råd än att kasta ut fågeln samma väg den kom, sedan vrider han upp värmen i sin elektriska filt, eftersom det är femton minusgrader ute, och somnar om. Men Frank får helt enkelt inte sina åtta timmar, för snart väcks han igen, den här gången av sin bror Jerry Lee som är i ett upprivet och förtvivlat tillstånd. Det visar sig att han kört på en kille och sedan flytt från platsen, eftersom han var berusad när han framförde bilen.

Så inleds Motellivet av Willy Vlautin. Därpå följer en fåfäng flykt där Frank försöker göra allt han kan för sin bror Jerry Lee, medan denne håller på att bryta ihop av samvetskval. De drar från motell till motell i vinterkylan, försöker komma på en plan samtidigt som de dricker och minns sitt liv i fattigdom och drömmarna de hade, och kanske ännu har. Frank älskar dessutom att fantisera ihop berättelser och nu använder han sin förmåga i syfte att trösta sin olycklige bror – de här mer eller mindre fantastiska berättelserna kommer också oss läsare till del.

Willy Vlautin målar upp ett hårt liv i fattigdom och som saknar utvägar – det är just Franks fantasi och alkoholen som erbjuder en stunds andrum från den gråa och obarmhärtiga tillvaron. Vlautin vet vad han talar om. Han kommer själv från en enkel och fattig bakgrund – något som tycks mig högst ovanligt bland författare idag. Enbart detta faktum i sig gör boken mycket intressant, sen att det är en alldeles utmärkt roman väl värd att läsa gör ju knappast saken värre.