Minnen

Ännu en underbar bok av Torgny Lindgren för alla som uppskattar hans humor, ironi och lakoniska stil. ”Du borde skriva dina Minnen, sade förläggaren. / Det kan jag inte, sade jag. Jag har inga minnen.” Det är inledningen till denna något ovanliga självbiografi.

En del i den känns igen om man läst författarens tidigare böcker. Här finns uppväxtens Västerbotten, de starka originalen, maten, sjukdomarna … Men här kommer också en hel del nytt fram. Författarkolleger, hundar och upplevelser passerar revy.

Lindgrens speciella röst hörs genom hela berättelsen. Det skulle lugna honom att veta. Bland flera tankar om författarskapets villkor lyfter han i slutet fram den oro som uppstår då ett manus är färdigskrivet: Är "mina lögner alltför uppenbara, har jag funnit den eftersträvade formen, hör man mitt språk och min röst eller är alltsammans bara bokstäver, finns något skrivet mellan raderna, är de svåraste orden felstavade, kan jag beredas plats i den storartat färglagda höstkatalogen?”

För mig som hör till dem som tycker att rösten är viktigare hos en människa än utseendet är det intressant att Torgny Lindgren flera gånger talar om rösten, inte bara om ”rösten” som hörs genom det skrivna, utan också om sin egen röst rent konkret, hur han lärde sig att släppa fram den, och om hovsångaren Erik Sædéns röst som han beskriver som ”djup, klar, stark” och fortsätter att beskriva i ett helt kapitel.

Dessutom kan man säga att Torgny Lindgren i sitt författarskap, och inte minst i denna bok, ger röst åt en hel släkt, en tid, en landsända. Både hans far och mor får i boken föra fram tanken att ifall han skriver om sig själv, så skriver han också om dem och deras förfäder. ”Jo, sade jag, jag har aldrig inbillat mig at jag är jag. Jag är naturligtvis vi. Jag skriver jag därför att jag inte har det rätta ordet.”

Det var allt bra att förläggaren övertalade Lindgren att skriva ner sina minnen. Hur hög eller låg sanningshalten i dem sedan är, det kan faktiskt kvitta!

/ Anna Dunér

 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Anna Dunér den 11 januari 2011