Mina hjältinnor eller Vad jag har lärt mig av att läsa för mycket

Rolig läsning om några av historiens intressantaste fiktiva kvinnor.

Den brittiska författaren och dramatikern Samantha Ellis har skrivit en självbiografi där hon berättar ingående om sin relation till en rad fiktiva hjältinnor och deras upphovsmakare. Idén till boken fick Ellis när hon och hennes bästa vän Emma reste till Haworth; platsen som sägs ha inspirerat Emily Brontë i hennes skrivande. På sin vandring över hedarna började de gräla om vem av Brontë-systrarnas karaktärer som var den bästa hjältinnan: Cathy Earnshaw från Svindlande höjder eller Jane Eyre från boken med samma namn. Ellis står på Cathys sida. Hon menar att Cathy är modig och passionerad medan Jane är trist och konventionell, men samtidigt har hon ett stort förtroende för sin väns åsikter och inser att det kanske är dags att ge Jane en andra chans.

Hon inser snart att alla hennes gamla hjältinnor förtjänar en andra granskning och resultatet blir en väldigt rolig och personlig redogörelse över hennes läsning genom åren. Ellis beskriver vilken effekt den brokiga skaran av kvinnliga huvudpersoner har haft på henne och hur hon ser på dem idag.

Boken är uppdelad i elva kapitel och varje kapitel har en hjältinna i rubriken (den lilla sjöjungfrun, Lizzy Bennet, Esther Greenwood m.fl.). Det är dock betydligt fler än dessa som ryms mellan pärmarna, och som läsare blir man både påmind om gamla favoriter och nyfiken på det man ännu inte läst.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Filippa Arfwidsson den 6 april 2016