Kroppens sällsamma liv efter döden, likets kulturhistoria

I denna bok synliggörs vår syn på liket i mänsklighetens tjänst genom historien. Vi läser om kirurgins utveckling, avrättningar, organdonationer, mänskliga krocktestare, balsameringsmetoder m.m., och allt detta hela tiden med glimten i ögat.

Vad som händer med våra fysiska kroppar efter vår död, är fortfarande höljt i dunkel för de flesta av oss och är inget vi gärna pratar om, trots att många funderar och oroar sig över det. Bara tanken på en död kropp väcker fasa och kanske till och med äckel hos många. Mary Roach blundar inte inför det faktum att en död kropp måste tas om hand och visar oss hur synen på våra kroppar har förändrats genom historiens gång. Olika tider har haft olika lagar och etiska synsätt på vad man får och inte får göra med en död kropp.

Hon visar oss hur viktiga våra döda kroppar har varit för att driva forskningen framåt. Våra bilar och flygplan skulle t.ex. inte vara så säkra som de är idag om man inte testat dem med just lik. Tveksamt hur många levande som skulle ställa upp som försöksperson vid krocktester. Att folk donerat sina kroppar till forskningen har lett till stora framsteg som vi inte kunnat nå på annat sätt. Jag tror de flesta av oss är tacksamma om läkarna först övar sina operationer på döda kroppar innan de ger sig i kast med våra egna. Efter att ha läst denna bok så kan jag i alla fall närma mig tanken, lite försiktig, vitsen med att donera sin kropp, eller i alla fall något enstaka organ.

Man kan tro att det här är en tung bok men inget kan vara mer fel. Redan på första sidan lockar hon oss att skratta högt och ljudligt med sin humor. Hon närmar sig ämnet respektfullt men hela tiden med glimten i ögat. Det vi är rädda för är det vi inte kan se och det vi inte vet något om. Döden är det stora okända men det bästa sättet att besegra sin rädsla på är att ta reda på fakta. Därför rekommenderar jag varmt denna bok som ger oss både ökad kunskap om ett ämne som är okänt för de flesta av oss och som samtidigt bjuder på många hjärtliga skratt. Men ett gott råd, ta inte med denna bok till middagsbordet. Kanske är inte alla där lika förtjusta över alla passagerna i denna bok som du kommer känna dig tvingad att dela med dig av.