Klassikerhörnan: Mästaren och Margarita

I denna artikel kan du läsa om ett av 1900-talets mästerverk.

Bulgakovs fader var professor i teologi vilket bekantade Bulgakov väl med ämnet religion. Han kallade sig själv för en “icke troende som tror”. Romanen är skriven mellan 1928/9-1940 och handlar om Gud och Djävul på jorden, om kampen mellan gott och ont i oss själva. Romanen kritiserar Stalins regim och på grund av detta publicerades romanen postum 1967 samt 1973 i ocensurerad version. Romanen anses vara ett av 1900-talets mästerverk. Kompositionen är ganska ovanlig eftersom den är uppbyggd som en roman i en roman. I den sovjetiska vardagen introduceras berättelsen om Jesjua Ha-Notsri dvs. Jesus. 

Romanen sammankopplar olika världar som existerar under olika epoker samt i olika områden. När man inser att Bulgakov kände till Kants verk så förstår man introduktionen av “den jordiska världen” och “ den andra världen”. I den jordiska världen sker ett olöst mord på Berlióz medan den andra världens företrädare anar sanningen och följer därför efter den. De vill lösa gåtan om Guds existens samt själens odödlighet. Denna sanning avslöjas för Pilatus samt poeten Bezdómnyj vars pånyttfödelse och frälsning är romanens huvudtema. 

Denna uppdelning i världar leder oss till två fabelflöden dvs. två oberoende romaner med parallella strukturer. Första romanen delas upp i tre berättelser, nämligen: Moskvas vardag med Bezdómnyj som huvudkaraktär; Woland och hans följe; och den sista om Mästaren och Margarita. Den andra romanen innehåller bara en berättelse och den handlar om Mästarens roman om Pontius Pilatus och Jesus lidande.

Poeten Iván Bezdómnyj är en ateist som behöver utvecklas som poet. Han kan anses som en medlare av två grupper av karaktärer - de vardagliga och de mytiska. I slutet av romanen är hans karaktär den enda som överlever det som har hänt i Moskva. Dessa händelser skakade om hans tillvaro som i sin tur förändrade hans öde.

Woland introduceras i samma scen tillsammans med Jesus som har som syfte att förmedla livets rättvisa i alla världar och tid. De två agerar indirekt som domare i den jordiska världen. Woland är den som straffar människor för deras synder. Författaren uppför tesen att "människor är de som är riktiga djävular" som han vänder om till "riktiga djävular är människor".

Det finns ingen plats i denna värld för Mästaren eftersom världen är så pass ond och demoniserad så han känner sig som ett missfoster. Hans liv befinner sig i händerna på den eviga kampen mellan gott och ont dvs. mellan Jesus och Woland. Mästaren finner sin fristad i den eviga freden och sitt odödliga verk lämnar han till den jordiska världen där den förblir för evigt.

Pontius Pilatus är en fånge av sina synder. När alla karaktärer möts i den eviga freden, vilket också sammanstrålar samtliga berättelser i slutet av romanen. Där sitter Pilatus i nästan två tusen år och symboliserar synden. Han släpps fri av sin skapare dvs. Mästaren. 

Woland och hans följe dyker upp i Moskva en majkväll på onsdag, före påsk, och lämnar Moskva natten mellan lördag och söndag, när de möter Jesus och Pilatus. Enligt den nya gregorianska kalendern sammanfaller detta med den 5:e maj 1929 dvs. när romanen skrevs. Redan i början av scenerna i romanen faller den 1:a maj som samtidigt är en hednisk helgdag som markerar början av fältarbete samt Valborgsmässoafton. I Jerusalems berättelsen börjar romanen på onsdagen den 12:e nisan med gripandet av Jesjua Ha-Notsri och tar slut vid gryningen den 15:e nisan, på lördag, när Levi Matteus får reda av Pilatus att Judas är mördad. 

Det verkliga slutet på romanen är den förlåtelse som Pilatus får från Mästaren på söndagkväll (rys. Неделя = воскресенье = uppståndelse och påsken faller denna vecka). Det händer under samma dag och på det sättet binder ihop de två veckor - i Moskva och Jerusalem. Slutligen är alla berättelserna i romanen förbinda genom cyklisk tidsform.