Kejsare och generaler

Scipio Africanus, Marius, Pompejus, Caesar, Titus och Trajanus, de främsta bland de män som skapade det romerska imperiet. Dessa härförare och fler därtill presenteras i Adrian Goldsworthys ”Kejsare och generaler”.

Boken spänner över nio sekler, från de puniska krigen till de sista försöken att återupprätta imperiet på 500-talet. Läsaren förs i kronologisk ordning genom historien med varje kapitel kretsande kring en, ibland fler centralfigurer. Personerna är i regel utvalda efter prominens. De stora luckorna i källmaterialet gör dock att Goldsworthy inte alltid kan vara så nogräknad – 300-talets Julianus är t.ex. mer en representant för en epok än en stor fältherre. Där källmaterialet är ymnigare har författaren valt ut exemplifierande nyckelkampanjer, som t.ex. är fallet med Caesar. De enskilda fälttågens förlopp återges detaljerat, med de antika historieskrivarna som sagesmän. Om alls möjligt ges en föreställning om de bakomliggande taktiska och strategiska övervägandena. Som bakgrund skissar Goldsworthy huvuddragen i det politiska och kulturella landskap som fältherrarna agerade i. Också de militära ”reformerna” och den föränderliga geopolitiska situationen får sin plats i utläggningen – milisarméns utveckling till yrkesarmé och den territoriella expansionens övergång i konsolidering av gränserna. Men tonvikten ligger på den mer eller mindre geniale individen, fältherren. Trots att närapå ett årtusende skiljer republikens Quintus Fabius Maximus från senantikens Belisarius är kontinuiteten slående. Hos denna radda av män återfinns nästan genomgående den skoningslösa aggressiviteten, den orubbliga beslutsamheten, vägran att acceptera ett nederlag och instinkten att per omgående söka upp en fiende och krossa honom – den romerske fältherrens signum.

/Thomas Hallin

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Thomas Hallin den 16 juni 2011