Karl XIV Johan

"Karl XIV Johan", de flesta, så där lagom intresserade av ämnet känner nog denne ätten Bernadottes anfader som bilden av honom förmedlats genom allas vår vilt gestikulerande tv-ciceron, Herman Lindqvist. Och om man nu föreställer sig något alls kommer förmodligen bilden av en örnnäst krigare och hetlevrad gascognaren för ögonen.

Den bilden är inte fel men där Herman Lindqvist har en fallenhet för skrönor och anekdoter fokuserar istället Olof Sjöström på ekonomi, fd bank- och finansman som han är. I Sjöströms bok "Karl XIV Johan - det moderna Sveriges grundare" är Jean Baptiste räddaren i nöden. När den franske marskalken väljs till svensk tronföljare 1810 och låter försvenska sitt namn till Karl Johan medför han inte bara kejsar Napoleons välsignelse i kappsäcken utan även en enorm personlig förmögenhet. Detta blir den smala räddningsplankan för ett krigshärjat och nästan bankrutt Sverige, som just förlorat Finland till Ryssland. I Sjöströms bok blir Karl XIV Johan "han som byggde landet"; han som frikostigt tar ur egen kassa för att rädda ett land som nyss varit nära att svepas bort från världskartan. Karl XIV Johan reformerar svensk ekonomi, bygger bankväsen och är skaparen av den svenska neutralitetspolitiken. Allt detta äger sin riktighet men kunde inte tonen vara lite mindre respektfull? Kunde Sjöström tex inte problematisera litet kring att Karl XIV Johans pengar kom från ett av Frankrike utplundrat Europa? Kunde det ha nämnts att Napoleon anklagade sin marskalk för feghet inför fienden? Hjälteglorian hade hamnat lite på sned ... Boken är lättläst och initierad men kritiklös. Det märks att stommen till texten är ett tal hållet under en jubileumsmiddag med ett närvarande kungapar.

/Thomas Hallin