Joseph Goebbels

Litteraturen om Hitler och hans medarbetare fortsätter att välla över oss i pornografisk omfattning! Den personifierade ondskan tycks ha en oemotståndlig dragningskraft. 2010 utkom Lars Ericson Wolke med den första svenska biografin över Joseph Goebbels.

Goebbels var den nazityska regimens mästerlige propagandaminister. Goebbels styrde över kultur- och medieutbud, inklusive press och filmindustri, och var i mycket den som formade Führer-myten och bilden av nazismen och det tredje riket.

Paradoxalt nog kom Goebbels stjärna att stiga i samma takt som Nazitysklands dalade. När motgångarna hopade sig på alla fronter blev hans talanger allt mer oumbärliga. Och när Hitler tagit sitt liv blev han rikskansler för en dag innan han själv begick självmord.

Det har skrivits en lång rad biografier om Goebbels - vilket inte minst beror det på att hans dagböcker från 1922-1945 finns bevarade. Ericson Wolkes bok tillför i det stora hela inte så mycket nytt. Undantag är ett detaljerat avsnitt om Goebbels besök i Sverige.

Underligt nog saknar boken till stor del resonemang om och beskrivningar av den propaganda som Goebbels blev så berömd för. Likaså anstränger sig Ericson Wolke knappast för att söka spåra upprinnelsen till Goebbels fanatiska antisemitism.

Krut läggs däremot på att beskriva Goebbels nära hundlikt följsamma förhållande till Hitler. I sin isolering från de övriga nazitopparna var Goebbels totalt beroende av Führern och i tider av onåd, bl.a. pga. kvinnoaffärer, i princip maktlös.

Goebbels liv kännetecknas av utanförskap. Något som inte till ringa del torde ha berott på att han hade klumpfot. Vilket gjorde att han utestängdes från militärtjänst och andra sysslor som heroiserades under tiden före och under första världskriget.

Men i sitt samröre med Hitler blev Goebbels sedd och uppskattad efter talang. Och Hitlers utstrålning upplevde han som närmast magnetisk. Det är kring denna dragningskraft Führer-kulten byggdes, en propagandalögn Goebbels själv tycks ha trott på.

Ericson Wolke ogillar sitt studieobjekt. Goebbels framställs som extrem och impulsiv. Denna bild ger faktiskt den bieffekten att Hitler, med viss rätt, framstår som en mycket intelligent, balanserad och ”diplomatisk” statsman. Hitler som den modererande faktorn!?

Ericson Wolkes Goebbels-biografi är lättläst lagom lång och kräver inga större förkunskaper.

 

/Thomas hallin