Jarlens sekel

Maffiabossen som skapade Sverige

Vissa av Dick Harrisons kollegor har anklagat honom för plagiat; en elak penna skulle kanske kunna påstå att vi här har förklaringen till hans omfattande produktion? Även praktverket ”Jarlens sekel” har fått sin släng av sleven, bl.a. skall ett avsnitt om Magnus Ladulås utan credit ha tagits från en annan upphovsman. Måhända var kritiken ett utslag av den s.k. kungliga svenska avundsjukan? Harrisons gärning som folkbildare är i alla fall oomtvistad – ”Jarlens sekel” fick 2002 års pris som ”Årets bok om svensk historia”.

Boken spänner över en dynamisk tidsepok. Tidigare hade de bara vagt kunnat skönjas men under 1200-talet började konturerna av Sverige att ta fast form, nationsbygget inleddes. Männen vid statsrodret var Birger jarl och hans söner, kungarna Valdemar och Magnus. Med järnhand enade Birger jarl riket, krossande alla lokala potentater som satte sig emot. Det var också högst troligen denne hårdföre man som grundlade staden som fick namnet Stockholm, vilken under seklets gång snabbt växte till landets största.

Jarlens skugga faller tung över 1200-talet. Maktelitens förehavanden utgör dock bara en del av den historia som Harrison berättar. I den mäktiga exposén träder århundradet fram i helfigur. Intrigspelet kring maktens köttgrytor skildras förvisso. Vi ser hur makten konsolideras: lagar nedtecknas och vinner sakta gehör, ett nät av befästningar anläggs som en bekräftelse på rikets enhet och maktens närvaro. Vi får följa hur ett världsligt och ett andligt frälse uppstår, hur kyrkans infrastruktur bereder mark för kungens män …

Men stort utrymme ägnas även samhällets lägre strata, städernas innevånare men framför allt den stora massan av människor som befolkade landsbygdens gårdar och torp – de på vars axlar hela riksbygget vilade. Vi får en inblick i hur de levde, vad de trodde på, vad de visste om sin omvärld, vad de fruktade och ärade, hur deras vardag gestaltade sig, vad de åt och drack, vilka ritualer som omgav födelse och död ... Och viktigast, basen, det som gjorde hela samhällsutvecklingen möjlig, jordbrukets teknologiska landvinningar.

”Jarlens sekel” är ett pionjärverk - den första stora populärvetenskapliga boken som tog ett helhetsgrepp på svenskt 1200-tal. Det är inte förvånande att ett så digert opus ibland tappar fokus. Alla fakta, alla resonemang kring skilda tolkningar och blotta bredden i sig, där allt under solen tas upp, gör det ibland svårt att se den röda tråden. Men detta oaktat och oavsett hur oavkortat Harrison hämtat ”inspiration” från kolleger är hans bok ett fascinerande panorama och ett standardverk om svensk medeltid.

Man skulle kunna anmärka på att professor Harrisons språkbruk kanske är en liten aning för akademiskt för att hans prosa skall flyta lätt, i alla fall om man har en språkekvilibrist som historikerkollegan Peter Englund i tankarna, men jämförelsen är orättvis. ”Jarlens sekel” är nog så rolig man seriöst kan göra en bok om svenskt 1200-tal. Det påvra källäget gör att vi aldrig kan komma Birger jarl och hans tid riktigt nära. Fd. akademiledamoten Englund huserar i svenskt 1600-tal eller senare, han kan tillåta sig att brodera ut språket.

/Thomas Hallin