Innan floden tar oss

Stockholm - Dhaka tur och retur. Södermalmsparet Paulins tackar ja till utlandstjänstgöring i Bangladesh. De får all anledning att ta ställning till vilka prioriteringar i livet som är viktigast.

Södermalmsparet Paulin erbjuds ett treårigt utlandskontrakt i Bangladesh huvudstad Dhaka. Sofia, som är en ambitiös jurist med stor erfarenhet av biståndsarbete utomlands känner att det är ett naturligt steg i hennes karriär. Janne, som är en populär gymnasielärare, blir mer eller mindre tvingad att följa med. Det är hans tur att ta hand om barnen och han har ”ett löfte att hålla och en familj att rädda”.

Mina och Narzin, är yngre systrar till den vackra nittonåriga Mukta som blir bränd till döds av sin elaka svärmor. Skälet till mordet är att svärmodern och maken vill att han skulle kunna gifta om sig med någon annan, och därmed få mer ”dowry” hemgift av nästa familj. Inför hotet om att i sin tur bli bortgifta flyr de yngre systrarna till Dhaka. De bosätter sig, som så många andra fattiga landsortsbor som vill skapa sig en bättre framtid i huvudstaden, i ett slumråde i utkanten av staden.  De unga systrarna får bo hos kusinen Babul med fru. Babul arbetar på den svenska ambassaden och visar sig snart vara en riktigt slemmig typ.

Familjen Paulin inrättar sig i sitt stora hus med många tjänare och börjar leva någon sorts vardagsliv i Dhaka. Svenskarna, norrmännen och danskarna ”hänger” på Nordic club. Där spelar man golf och tennis, badar i poolen, barnen Noelle och Theo leker med andra nordiska barn och de inhemska barnpigorna passar på att skvallra på bangla. Janne försöker gilla läget och sysselsätta sig själv, medan Sofia arbetar mer än någonsin. Svenskarna har gett ekonomiskt stöd till ett projekt som dessvärre blivit korrumperat. Sofias chef, ambassadör Morberg, är en märklig man som genom sin letargi ständigt tycks sätta käppar i hjulet för Sofia. Ambassadörens huvudsakliga intresse är språk och han talar flytande bangla. Morberg är gift med Vanja, en lätt utlandsalkoholiserad och fordom vacker kvinna med långt hår, klirrande armband, fladdrande långa kjolar med ett intresse för new age…
Att Vanja ändå är av det rätta virket visar sig i slutet av boken, då hon agerar räddningsledare när en danskägd textilfabrik rasar samman som ett korthus.

De mest spännande delarna i boken är när vi följer Minas olika umbäranden. Hon lär känna Raul, fågelpojken och de hjälps åt att hitta arbete och försörja sig genom att köpa upp frukt, skor, tandkräm, smink och andra småsaker som de säljer med en viss förtjänst. Mina är väldigt snabbtänkt och duktig på matematik, något som hon verkligen får nytta av i Dhaka. Den andra systern Nazrin arbetar ett tag på ett hotell, och så småningom får hon arbete som ”aya” barnpiga åt de två lintottarna hos familjen Paulin. De bägge systrarna flyttar in i det stora husets tjänarbostad på husets tak och får därmed en fristad från samhället som inte kan respektera unga kvinnors mänskliga rättigheter.

Boken fullkomligen kryllar av intressanta karaktärer, varav vissa känns mer som stereotyper än ”riktiga människor” och andra känns märkligt välbekanta. Biståndsarbete och problematiken kring frågorna är initierat beskrivet, om ett projekt är superbra för de behövande – ska man då avbryta det för att en liten del av pengarna stoppats i fel ficka?
Helena Thorfinn har själv bott i Bangladesh, det märks att hon är väldigt insatt. Hon beskriver hur de plötsliga kontrasterna mellan slum och lyx - vägg i vägg - ter sig.  Det är chaufförer, kockar, vakter, alla vill titta och peka på de nyanlända svenskarna. Prata nyfiket, få ”bakish”… En väldig korruption på hög nivå. Vissa få vältrar sig i rikedomar och har vardagsrumskonst passande för vilket europeiskt museum som helst på väggarna, medan många andra får sova i en obekväm ställning på sin ”tuktuk” och knappt äger kläderna de bär.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Heli Renman den 14 januari 2014