Hitlers krigsmakt

Ett sadomasochistiskt frosseri i självspäkande.

I efterkrigstidens Västtyskland omhuldades länge myten att krigsmakten inte varit involverad i Hitlerrikets krigsförbrytelser. En bild som med tiden spruckit från kant till kant. Kanske mer än någon annat land har Tyskland från 1970-talet och framåt kritiskt skärskådat sin moderna historia. ”Skuld” har varit det över allt dominerande ämnet. Det har rests monument, arrangerats utställningar, gjorts politiska canossavandringar och det har medialt tröskats i det oändliga. Analyserandet har för länge sedan övergått i ett nästan sadomasochistiskt frosseri i självspäkande.
 
Guido Knopp är en av Tysklands mest namnkunniga historiker, flitigt exponerad i media – ett Tysklands svar på Dick Harrison. Knopp producerar tv-program och publicerar sig flitigt i artikel- och bokform. Bland böckerna finns på svenska titlar som ”SS – ondskans mäktiga redskap” och ”Hitlers krigare”. Fokus i Knopps produktion ligger nästan helt på Tredje Riket och dess koryféer - vid det här laget måste det finnas så få av Hitlers medarbetare kvar för honom att avhandla att bara trädgårdsmästare och hårfrisörer återstår. Knopp har gjort självspäkandet till affärsidé.
 
I ”Hitlers krigsmakt” tar Knopp åter tagelskjortan på, den här gången för att ta all ära och heder av Wehrmacht. När boken avslutas kvarstår knappt cred för framgångarna i krigets inledning!?  Enskilda, allt från officerare som von Stauffenberg (som försökte spränga Hitler i luften) till ordervägrande meniga soldater, rosas men inte helt utan aber. Därutöver radas underlåtenheterna och förbrytelserna upp. Frågorna som ställs är förvisso viktiga, framför allt: varför agerade inte den ledande militären? Armén var den enda institution som skulle ha kunnat avsätta Hitler.
 
Knopp beskriver hur den stolta preussiska gamla militärkasten begår moralisk harakiri i sitt samröre med hitlerregimen. Uppfyllda av revanschistiskt sentiment tvekade man inte länge att göra gemensam sak med ”den böhmiske korpralen”, Hitler. Paranoid kommunistskräck och viljan att skaka av förnedringen från 1:a världskrigets nederlag drev dem rakt i famnen på honom. Bländade av befordringar och militära framgångar blundade man för att det moraliska planet sluttade lodrätt utför. Knopp listar lystet det facit som besudlar den tyska krigsmakten och Tyskland.
 
Vid genomläsning kommer osökt frågan: ”Kan tyskar någonsin vara offer?”. När kommer monumenten att resas över de miljoner och åter miljoner tyskar som i världshistoriens största etniska rensning mördades, våldtogs och fördrevs från sin hembygd i östra Europa? När kommer polacker och tjecker självrannsakande reflektera över att de besitter landsändar som från medeltiden till 1945 beboddes av tyskar? Och när får vi se ryssar, kineser och japaner krälande i stoftet skärskåda sin blodiga historia? Eller för den delen fransmän, engelsmän och amerikaner? Man kan undra …
 
/Thomas Hallin

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Thomas Hallin den 25 mars 2013