Granen

Mamma, vakna, sa mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul. Vad menar du, sa mamman och stack fram nosen. Jag vet inte riktigt, sa hennes son. Men ingenting är ordnat och nån har gått förlorad och alla springer omkring som tokiga. Kanske är det översvämning nu igen. Han ruskade försiktigt i Snorfröken och viskade: Bli inte rädd, men det har hänt nånting förfärligt. Lugn, sa muminpappan. Lugn framför allt.

Muminfamiljen vaknar ur sitt vinteride flera månader för tidigt. De hade som vanligt tänkt sova till sommaren men istället väcks de till ett vinterland som de aldrig tidigare skådat. Hemuler och knytt jäktar fram och tillbaka, det verkar som att det är mycket att ordna till dess att julen kommer. Men ja vad är den där julen för något? Det verkar vara farligt. Kanske det rent av är en katastrof!

Av Gafsan får de reda på att de måste köpa en gran till julen, och klä den. Men muminfamiljen har inte stora kläder så de bestämmer sig för att istället klä granen i det vackraste de har, sommarrabatternas snäckor och kristaller ur salongslampan. Hoppas detta kommer hjälpa dem mot den annalkande julkatastrofen.

Hemulens moster far förbi på sin sparkstötting och av henne får de höra att man måste laga mat till julen. Äter julen också?! Hemulen är stressad över alla presenter som måste ordnas. Måste julen ha presenter?! Muminfamiljen får mer och mer att ordna och hur farlig är den där julen egentligen när den kommer?

 ”Pappan valde ut sitt bästa gäddrag som hade en mycket vacker ask. På den skrev han Till Julen och så lade han ut den i snön. Snorfröken drog av sig sin fotring och suckade lite när hon vecklade in den i silkespapper. (…) Det som mumintrollet packade in var så fint och så privat att ingen fick se det. Inte ens efteråt, på våren, talade han om vad han hade gett bort. Sen satt de sig allesammans i snön och väntade på katastrofen.

Granen är en novell ur boken Det osynliga barnet och andra berättelser.

Perfekt högläsning för alla åldrar i juletid.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Ulrika Degerth-Poutiainen den 13 december 2016