Förtvivlade människor

Tillhör du de som sett Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap både som film och på teatern otaliga gånger? Du har plöjt allt av Raymond Carver och Richard Yates? Du har sett det mesta av vår störste dramatiker Lars Norén? Du är en sådan som bara stortrivs i publiken när skådespelarna agerar ut ångestfyllda relationsdramer präglade av tystnad och stor kontaktlöshet? Men du har helt missat Paula Fox? Spana då in denna recension!


Denna roman utspelas under en helg, från fredag kväll till måndag förmiddag. Vi befinner oss i Brooklyn, New York i slutet av 60-talet. Otto arbetar som advokat och Sophie ”arbetar” som översättare. De är 40+, och har inga barn, men ett lantställe på Long Island (och segelbåt).  De har varit gifta i runt 15 år, och bor i ett vackert inrett sandstenshus.
Vi möter några av deras bekanta, de är lika kultiverade, välbärgade och socialt ansedda som Sophie och Otto.  Ottos vän från college; Charlie - vill bryta upp ur deras gemensamma advokatfirma och försöker få kontakt med Otto.  Sophie blir biten av en herrelös katt som hon (mot Ottos inrådan) försöker mata, hon vill inte åka till sjukhuset. De går på en fest på fredagkvällen, och klagar över sina tråkiga och förutsägbara bekanta i taxin hem. På natten kommer Charlie och lockar med sig Sophie ut på en öl. Det framkommer att Sophie haft en affär med en av Ottos klienter.

På lördagen äter Sophie lunch hos väninnan Claire, och åker till sist sjukhuset för att få sprutor mot rabies. På söndagen åker de till sitt lantställe ute på Long Island, bara för att se huset vandaliserat och de åker hem igen. På måndagen vill Otto åka till jobbet för att reda upp affärerna, Sophie försöker beveka honom att stanna. Han ger sig iväg, hon stannar hemma. Boken slutar med att Otto kommer hem tidigare, svarar i telefon och hör Charlie skrika att han är förtvivlad i telefonen.  Otto vägrar att prata med Charlie och kastar en flaska bläck i väggen.
Parallellt med det skenbart händelselösa yttre förloppet händer det incidenter i grannskapet; stenar som kastas genom fönster, det är uteliggare som spyr ner sig, ungdomsrevolter och området som de bor i känns inte tryggt.

Utåt sett händer det egentligen inte så mycket i bokens handling. Själva handlingen sker inom personerna och utanför dom, i grannskapet och i staden.
Tänk om någon dramatiker kunde sätta upp denna fantastiska kortroman som en pjäs.  Helena af Sandeberg som Sophie, Magnus Krepper som Otto och Shanti Roney i rollen som Charlie…

Boken inleds för övrigt med ett särdeles utmärkt förord av journalisten, författaren och USA kännaren Martin Gelin. Om en inte orkar läsa Paula Fox korta roman, så är förordet väl värt att läsa.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Heli Renman den 10 augusti 2015