Ensam i Berlin

Berlin 1940.

Berättelsen inleds med att makarna Anna och Otto Quangel får ett omskakande besked; deras ende son, lill-Otto, har dött i kriget. Medan Otto Quangel reflekterar över att han aldrig var särskilt fäst vid sonen till att börja med blir Anna Quangel förtvivlad. I sitt upprörda tillstånd så kan hon inte låta bli att rikta några arga ord mot sin man: ”Du och din führer!”. Dessa ord får en bestående inverkan på maken och hos dem bägge föds så småningom en vilja att göra motstånd. Det är Otto Quangel som kommer på den något lama idén att skriva brevkort med regimkritiska budskap och lägga ut dem på offentliga platser i Berlin.

I Ensam i Berlin får läsaren ta del de sämsta och de bästa sidorna av mänskligenheten då feghet och angiveri ställs mot integritet och civilkurage. Det är ett skrämmande trovärdigt porträtt av en tid och en plats där ingen människa kan känna tillit till någon annan och även det minsta och mest omedvetna snedsteg kan få fruktansvärda konsekvenser.

För den som läser bokens inledning (där makarna Quangels öde avslöjas) kommer slutet knappast som någon överraskning. Trots detta är det en otroligt spännande berättelse, full av cliffhangers och oväntade vändningar.

Historien bygger på verkliga händelser; under 1940-42 så fanns det verkligen ett medelålders par i Berlin som gjorde ett mycket (mycket) tyst uppror mot regimen genom att sprida sina anti-nazistiska brevkort runtom i staden. Hans Fallada skrev efter krigets slut ned deras berättelse på fyra veckor och den publicerades för första gången 1946, efter författarens död.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Filippa Arfwidsson den 8 juni 2015