Det rena landet

Länge och gärna har vi låtit Hitlertyskland stå ut i bisarr exklusivitet - som ett undantag - i sitt rastänkande, i sin konsekventa utrotningspolitik ...

Men det skulle lika gärna ha kunnat hända här. I Maja Hagermans bok "Det rena landet" framgår detta med all tydlighet. I Sverige kolporterades tankegods av samma slag. Allt sedan 1800-talets andra hälft hade Sverige världsrenommé inom rasbiologisk "forskning". "Vetenskapsmän" kuskade land och rike kring, mätte skallformer och kartlade "rastyper". Den svenska folkstammen ansågs vara av ett särdeles gott virke och i politiskt samförstånd grundades 1921 världens första rasbiologiska institut! Hagerman söker rötterna till detta svenska självförhärligande långt tillbaka i tiden. Hon finner en rät linje från romarnas utsagor om  långa och blåögda germaner, via den svenska stormaktstidens gotiska luftslott, det odensvärmande och nationalromantiska 1800-talet, till det folkhem som fortfarande på 70-talet lät tvångssterilisera människor. "Det rena landet" är berättelsen om hur myten om Sverige och svenskarnas särart konstruerades, en nyttig påminnelse om att ingen är immun mot rasistisk gallimatias.

/Thomas Hallin