Det gångna är inte den dröm

En mästerlig självbiografisk roman från författarens uppväxt i Grekland skrivet på ett flödande, poetiskt språk.

"Åtta år gammal var jag när morfar tog min hand och inte släppte den förrän vi hade funnit mina föräldrar i Athen. Vem vet vad som annars hade hänt mig, om jag hade stannat kvar.
Någon vecka tidigare hade en hop fascister med vapen i hand tvingat in alla människor på kyrkans yttre gård. Där stod vi unga och gamla, skräckslagna, medan deras beryktade capo långsamt synade den ena efter den andra för att till slut välja ut några män som han tog med sig. Deras kroppar återfanns aldrig. Det var 1946, någon gång på våren. Mandelträden blommade i långa rader och dalen var som vackrast."

Så lyder inledningen på denna detaljrika och levande roman, som främst handlar om barndomen och ungdomen men vi får även följa Kallifatides första tid i sitt nya hemland Sverige. Hur kan han komma ihåg alla detaljer? Allt skildrar författaren så att läsaren känner, doftar och lever sig in i hur det var att växa upp 1940-talets Grekland. Det är många tuffa prövningar som författaren varit med om från hårda tag med bröderna till stenhård militärtjänstgöring. Läsaren får ta del av författarens relationer till familj och vänner och även veta mycket om  hans många kärleksaffärer.

Kallifatides är en av våra främsta författare, han skriver på svenska, trots att han lärt sig språket som vuxen, det är styvt gjort.
 

 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: TABY\evaher den 27 mars 2013