Den döende kommunismen

Världshistoriens mest generande imperiekollaps.

Intill 1990 levde världen i det hotande kärnvapenkrigets skugga. Två block stod mot varandra beväpnade till tänderna och endast en skör terrorbalans höll domedagen borta. Den geopolitiska kartan hade frusit till is när det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen tog vid efter andra världkrigets slut. Genom Europa gick en järnridå mellan det kapitalistiska väst och det kommunistiska öst. Historien syntes ha gjort halt och om inte någon tryckte på knappen och bombade planeten tillbaka till stenåldern antogs oreflekterat att rådande tillstånd skulle bestå för tid och evighet.

När det till synes monolitiska sovjetimperiet plötsligt rämnade inför tv-kamerorna i vad som måste vara världhistoriens mest ärelösa imperiesorti, stod världen och gapade av häpnad! Inte ens de mest rabiata kommunisthatarna hade föreställt sig hur genomruttet sovjetväldet var. När sovjetledaren Michail Gorbatjov med mild hand, av nödtvång försökte reformera systemet, ekonomiskt och politiskt, sjönk det istället ihop som en sufflé. När hotet om att ryska pansarvagnar skulle rulla in på gatorna försvann, reste sig Östeuropas folk mot sina förtryckare och kommunistdiktaturerna föll som käglor.

På plats att åse denna händelseutveckling fanns Wolfgang Hansson, en då ung och oerfaren journalist, utsänd av Aftonbladet. I sin bok "Den döende kommunismen" skildrar han sina personliga upplevelser och tecknar en översiktsbild av händelseförloppet. Boken baserar sig på hågkomster och författarens tidningsartiklar från tiden. Språket är journalistiskt enkelt och närvarokänslan är hög. Vi får följa med på en odyssé genom ett sönderfallande östblock, från Estland i norr till Kosovo i söder.

Hansson är där när Berlinmuren faller, när pragpolisen går lös på försvarslösa demonstranter och när krypskyttarnas kulor viner i det krigshärjade Sarajevo. Han besöker diktator Ceausescus monstruösa 1000-rumspalats i Bukarest, STASI-fängelset i Hohenschönhausen och etniskt rensade byar i Kosovo. Han knackar på hos pragvårens fader, Alexander Dubcek; han intervjuar Günter Schabowski, partisekreteraren vars felsägning öppnade Berlinmuren; han talar med vanligt folk på gatan. I förstone möter han eufori och optimism, när han tio och tjugo år senare gör återbesök i holken dominerar besvikelse och kapitalistisk baksmälla - miljoner är arbetslösa, rasismen gror och ett nytt kallt krig står för dörren.

Hanssons bok är en fascinerande rekapitulation av ett stycke omvälvande nutidshistoria.

 

Thomas Hallin