De osynliga

En lågmäld och stillsamt vacker historia om en fiske- och bondefamilj i början av 1900-talet.


Familjen bor ensamma på en ö, en dagsrodd från den nordnorska kusten. Hans, familjens överhuvud, hans åldrande far Martin, ogifta systern Barbro, hustrun Maria och så enda barnet Ingrid, Ingrid som är navet i den här berättelsen. Av sin mor får hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna där.

Vi följer familjen i deras kamp mot stormarna, vintrarna och öns alla nycker, Det är ett hårt liv men trots det finns en väldig värme mellan människorna, sällan beskrivs några översvallande känslor utan små subtila förändringar i språk eller gester får stor betydelse. Karaktärerna utvecklas både i sig själva och i förhållande till andra under historiens gång vilket skapar en organiskt levande bok med hög realism.

Jacobsen har ett fantastiskt språk, kargt ibland, lyriskt böljande ibland. Han uppehåller sig i långa stycken kring vardagslivet på ön, hur man lägger nät, gräver en brunn, tar upp potatis, torkar fisk, hässjar hö, plockar måsägg, samlar ejderdun, och som han skriver ”det heliga dunet som håller dem varma om natten och som fingrarna helt enkelt inte kan låta bli att rensa från skräp”.

Det här är som ni förstår en i stora drag lågmäld och stillsam historia trots den dramatiska omgivningen. ”Ingen kan lämna en ö, en ö är ett kosmos i ett nötskal, där stjärnorna sover i gräset under snön. Men det händer att någon försöker. Och sådana dagar blåser en långsam östanvind”. Språket, karaktärerna, miljön allt sammanfaller i en väldigt fin läsning!

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Markus Hammargren den 17 mars 2016