Dagmammorna i barnlitteraturen

Var finns dagmammorna i barnlitteraturen? Det undrade jag när våra äldsta barn skulle vänjas in hos dagmamma i början av 90-talet. Det var ett stort steg i deras två- och fyraåriga liv. Hur skulle man förbereda dem? Hur skulle man bearbeta de nya känslorna och intrycken? Jag tänkte som jag brukar; genom böcker förstås! Döm om min förvåning när jag insåg att någon barnbok om barn i familjedaghem inte existerade.

Jag trodde annars att så gott som alla ämnen ur barns vardagsliv – och deras fantasiliv med för den delen – var intäckta i barnlitteraturen vid det laget. Men tydligen inte detta. Jag fann luckan anmärkningsvärd och började leta. Och mitt sökande beskrev jag i en text, som härmed återges något omskriven.

Handböcker för vuxna om dagbarn och dagbarnvårdaryrket fanns det, där rådde inget större problem. Men för barnen alltså – för de små, de som börjar där, de som genomlever sina dagar där … Bilderböcker för barn om daghem, eller förskolor som det heter nu för tiden, fanns i massor. Ying Toijer-Nilsson behandlade detta i boken I bilderbokens värld 1880-1980. ”Eftersom daghem är en viktig förutsättning för kvinnors yrkesarbete, upplevdes det som nödvändigt att under 60-talets kampår beskriva förhållandena som goda”, skriver hon.

Här har författare alltså medvetet bemödat sig om att skriva positiva böcker. Daghem var det rätta. Ett medel för att göra daghemmen tillgängliga och attraktiva var att skriva om dem i barnböcker – och detta i ljusa färger. Så småningom började man också beskriva konfliktsituationer och framföra viss kritik. Men hur författarnas personliga inställning än var, om daghem skrevs och skrivs det. Det finns såväl småbarnsböcker (Emmas första dag på dagis, Emmas dagis), bilderböcker för lite äldre (Det underbara dagishemmet och de fina böckerna om daghemmet Rödmyran av Siv Widerberg) samt kapitelböcker (När barnen tog makten). Sammanlagt hittade jag åtminstone ett femtontal böcker om daghem. Och det var ju bra. Men ensidigt ...

Visst var mycket i dagisböckerna tillämpligt också på familjedaghemmen. Det handlar om att komma in i en barngrupp, att få förtroende för en ny vuxen, att komma iväg om morgnarna och om att leka och utvecklas på båda ställena. Men i alla fall ... När jag ville övertyga min fyraåring om att dagmamma var det bästa för henne, kändes det inte särskilt pedagogiskt att läsa om hur kul barnen hade det på dagis!

Nu kan man förstås säga att litteraturen speglar verkligheten och det som är vanligast. Det som de flesta barn upplever finns det också böcker om. Men jag ville inte ge mig med det. Jag tyckte att de cirka hundratusen förskolebarn i vårt land som gick hos dagmamma också skulle få en chans att läsa om sin verklighet. (1992 utgjorde de 12 % av barnen i åldersgruppen 0-6 år enligt SCB.)

En lustig detalj är att litteraturen ofta berör det ovanliga och det annorlunda. Efter vidare sökning hittade jag följaktligen en bok med titeln Dagpappan. Dagpappor vore bra tror jag, men de är i sanning inte särskilt vanliga. Nattpappor, som i Maria Gripes böcker, är ännu ovanligare. Om dem skrevs det alltså ändå. Men dagmammor, som så att säga ligger mittemellan förskolor och dagpappor (eller nattpappor) i vanlighetsgrad, var tydligen alltför ointressanta för att behandlas.

Jean Richardsons Dagpappan är översatt från engelskan (Thomas’s Minder) och dagpappan som Tomas får är mer ett alternativ till barnflicka (eller barnsköterska som det står i boken) än till dagmamma i vanlig mening. Han kommer hem till Tomas och dennes lilla syster och vaktar dem där, hämtar Tomas efter skolan etc. Det känns ganska fjärran från svenska förhållanden.

Är det så att förskolor och dagpappor är något modernt, modigt och eftersträvansvärt, såväl pedagogiskt som politiskt, medan dagmammor bara är någon beklagansvärd, konservativ kvarleva från den tid då barn fick vara hos den som råkade vara hemma, vad hon (för det var förstås en hon) än hade eller snarare inte hade att komma med i pedagogiskt avseende?

En talande detalj är att i SAB-systemet (klassifikationssystemet för svenska bibliotek) inordnas daghem/förskolor under E (uppfostran och undervisning) medan familjedaghem står under Oh (sociala frågor och socialpolitik).

I Barn de första fem åren (1989) av Penelope Leach, en i mitt tycke vanligtvis klok och genomtänkt bok, står det några sidor om daghem. ”Får man inte plats på daghem, brukar kommunen kunna hjälpa till med att försöka ordna ett familjedaghem för barnet”, skriver författaren. Hon skriver också att hemmen står under kommunens kontroll, att dagmammorna har fått genomgå speciella kurser och att de ofta har flera dagbarn samtidigt och speciellt lekmaterial. Det låter ju tröstande, men något annat än ett andrahandsval kan det väl inte vara. Eller kan det det?

Jo, det kan det förstås. Dagis hade varit ett andrahandsval för oss i den situation som vi då befann oss i. Jag ville att mina barn skulle ha en vuxen som såg dem, visste vad de gjorde, ansvarade för dem och brydde sig om dem. Jag tycker också att det är bra att det finns barn och vuxna ute i livet – i affärerna, på lekplatserna, i gränderna – inte bara bakom staket och innanför stängda grindar.

Dessutom var jag imponerad och tacksam över den kompetens som många av dagmammorna i vårt område hade. Det var ”riktig” barnomsorg det handlade om. Allra helst som dagmammorna ofta arbetade gruppvis, hade tillgång till öppen förskola, kompletterade barnens tillvaro hos sig med kyrkans förskola, skogsmulle, lekskola o.dyl. Men varför fanns det inga böcker?

Inger och Lasse Sandbergs böcker om Mathias är bra men uppvisar samma brist som den tidigare nämnda Dagpappan. Det är ”runda tanten” som kommer hem till Mathias och inte tvärt om. Hon passar Mathias när hans mamma och pappa är på arbetet och hjälper till hemma hos Mathias. Pojken som rymde av Kerstin Johansson i Backe handlar visserligen om en pojke som går hos dagmamma. Men dels är det en kapitelbok och ingenting att komma med till så små barn som vanligen börjar inom barnomsorgen. Dels framställs dagmamman i en ganska negativ dager. Också i Monstret i skåpet av Viveca Sundvall förekommer en dagmamma i bakgrunden, men det centrala är lekskolan och boken är knappast avsedd för barn under fem år.

Sedan snubblade jag över Boken i bokhandeln. Förstås! För biblioteken tar inte så ofta in böcker från Kärnan. Kärnan är bra på spel och pussel men har inte alltid högsta klass på sin litteratur. Anna Taurialas lilla bilderbok Pia och Pontus hos dagmamman är ingen höjdare litterärt sett, men den fyller en funktion. De små kattungarnas mamma ska börja jobba och tar kontakt med tant Nina. Där får Pontus och Pia vara om dagarna och leka med sin kompis Mattias och tant Ninas egen lilla baby. De äter och sover middag där och så småningom kommer pappa och hämtar dem.

Detta är en bok som man kan läsa för sina små, för att förbereda dem på vad som komma skall. Den kan vara en utgångspunkt för samtal om hur det är och kan vara i familjedaghemmet. Den kan förstås läsas både hemma och med dagmamman. Den är inte särskilt spännande, men den var tydligen den enda i sitt slag.

Vid det laget hade våra barn både klarat av invänjningen och de tre första månaderna hos dagmamman, så Pia och Pontus kom i senaste laget. Men det börjar ju nya barn hos dagmamma varje termin. ”Vem vill ge dem något att läsa, som handlar om dem och hjälper dem till förståelse av vad det innebär att gå hos dagmamma?” frågade jag mig. ”Vem vill täppa till luckan inom svensk barnboksutgivning och acceptera familjedaghemmet som en fullvärdig barnomsorgsform?” avslutade jag min artikel rätt så högtravande.

Nu, så där sjutton år senare, kan jag svara på frågan med att jag faktiskt själv bidrog till detta. Efter att ha fått en bok med titeln ”Min dagmamma” refuserad från några förlag 1994 skrev jag så småningom Emilia hos dagmamman som kom ut på Bonnier Carlsen 1999. Där drog jag nytta av de erfarenheter som våra flickor gjort när de gick hos dagmamma och det var just en sådan bok som jag hade velat ha till dem när de var i den åldern. Emilias dagmamma och de andra dagbarnen skymtar fram eller nämns även i Emilia hos doktorn, Emilias jul och Emilia på bondgården.

Det har gått ännu ett decennium. Fortfarande finns det dagmammor och dagbarn men likafullt är det ont om böcker från den miljön. På en enkel sökning hittar jag faktiskt bara en enda bok (utöver min egen och om man bortser från en där mormor är dagmamma och en där ett skolbarn går till dagmamma efter skolan). Det är bilderboken Noah och bästa grejen (2010) av Jeanette Milde. Här är Noah ”hos sin dagmamma Francis” medan mamma och pappa jobbar. Noah tycker om att visa saker för de andra barnen ”för då tittar alla på honom”. På sista bilden leker alla barnen och dagmamman tillsammans för då har Noah kommit på, att ännu bättre än att få uppmärksamhet, är ”att alla har roligt tillsammans”.

Anna Dunér

  1. När barnen tog makten

    Av: Dr Gormander
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1969
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  2. Emilia hos dagmamman

    Av: Dunér, Anna
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1999
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  3. Emilia på bondgården

    Av: Dunér, Anna
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2009
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  4. Julias hus och nattpappan

    Av: Gripe, Maria
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1971
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  5. Nattpappan

    Av: Gripe, Maria
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1968
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  6. Noah och bästa grejen

    Av: Milde, Jeanette
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2010
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  7. Mathias målar en

    Av: Sandberg, Inger
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2004
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  8. Mathias bakar kakor

    Av: Sandberg, Inger
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2004
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  9. Monstret i skåpet

    Av: Lärn, Viveca
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2005
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  10. Daghemmet Rödmyran

    Av: Widerberg, Siv
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1982
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  11. Emmas dagis

    Av: Wolde, Gunilla
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1976
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok
  12. Emmas första dag på dagis

    Av: Wolde, Gunilla
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1976
    Klassifikation: Bilderböcker och kapitelböcker på svenska för små barn

    Finns som: Bok

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Anna Dunér den 25 januari 2011