Che, släng dig i väggen!

Paul von Lettow-Vorbeck, den moderna gerillakrigföringens osannolike fader.

Blunda! Föreställ Dig en gerillasoldat. Vad ser Du? På näthinnan framträder förmodligen en skäggig, grönuniformerad, kalasjnikovbärande Che Guevara-look-a-like med brinnande ideologiskt patos i blick. Antagligen placerar Du honom etniskt som latinamerikan, alternativt östasiat men då utan skägg. Du ser garanterat inte en högrest preussisk ädling i kaki och vilda västernhatt men det var just så han såg ut, den moderna gerillakrigföringens osannolike fader – Paul Emil von Lettow-Vorbeck.

Scenen var Afrika, på programmet stod ”Första världskriget”, eller snarare en perifer side show – ”Kampen om de tyska kolonierna”. von Lettow var satt att leda försvaret av Tyska Östafrika (Tanzania), en uppgift han i allt väsentligt åsidosatte. Kolonin var isolerad och totalt prisgiven – von Lettow visste att han inte kunde vinna. Strategin blev istället att provocera britterna till att binda så mycket trupp till Östafrika som bara var möjligt, allt för att lätta på trycket mot Tyskland – von Lettow lyckades!

Under nära fyra och ett halvt års tid gäckade denne räv en enorm militär övermakt. Det började konventionellt nog, ett regelrätt brittiskt invasionsförsök slogs tillbaka hösten 1914 – styrkeförhållandena var 8 mot 1! Under 1915 gjorde von Lettow ständiga räder in i Brittiska Östafrika (Kenya). Allt gjordes för att de tyska trupperna skulle te sig så hotande som möjligt. Våren 1916 hade David slutligen hetsat Goliat att ta till storsläggan, britterna gick till anfall en masse – 35.000 man skickades mot Deutsche Ost.

Trots att invasionsstyrkan leddes och huvudsakligen bestod av vita sydafrikaner förde den ett europeiskt krig. Gång på gång måttades för att ge von Lettow den slutgiltiga knockouten, var gång blev det ett slag i luften. De tyska trupperna intog fördelaktiga positioner, pepprade fienden med kulspruteeld, för att sedan spårlöst försvinna i bushen. Allt gick von Lettows väg – han retirerade söderut och fienden tvingades pumpa in ofantliga resurser för att underhålla en armé som hotade att smälta bort i solen.

När det 1918 blåstes eld upphör i Europa stod von Lettow fortfarande obesegrad. Det uppbåd som förföljt honom mätte framgång i erövrat territorium och hade aldrig förstått varthän deras gäckande motståndare syftat. Ett snegel över axeln borde ha räckt, längs marschvägen låg de vitnande benen efter 100-tusentals dragdjur, enorma mängder skrotad materiel och tiotusentals soldatgravar. Någonstans i storleksordningen 300- till 500.000 man hade bundits i jakten på en armé vars numerär som mest uppgick till 14.000!

Denna hjältesaga kan avnjutas från början till slut i Robert Gaudis bok ”African Kaiser” (2017). Den ofrälste upplever möjligen en viss monotoni i återgivningen av den hit and run-taktik som von Lettow excellerade i. Den begivne torde dock finna ett nöje i att läsa om ett geni i arbete, om en man som väckte beundran och respekt hos både vän och fiende; inte minst hos de många svarta som slogs under hans befäl. Själv jag kan inte låta bli att sympatisera med en man som föredrog att inspektera sina trupper från en cykel.

Che Guevara, släng dig i väggen!

Robert Gaudis "African Kaiser" är under inköp till Täby bibliotek. Men den lär inte översättas till svenska. Och även om historien här bjuder både ädel krigshjälte och actionpackat stoff som lätt överträffar motsvarande om Lawrence of Arabia lär det inte komma någon glorifierande biopic om Paul von Lettow-Vorbeck, inte i första hand för att hans biografi delvis är kontroversiell, utan för att han ju var tysk ...

/Thomas Hallin
Paul von Lettow-Vorbeck (1870 - 1964)