Bränn alla mina brev

Uppriktig skildring av mörk släkthistoria.

Alex Schulman gör det igen; skriver en roman om sina nära anhöriga. Det kan tyckas uttjatat men det här gången blir det riktigt bra och spännande. Med säker hand leder han läsaren genom relationsdramat som inbegriper morföräldrarna, Karin och Sven Stolpe, samt Olof Lagercrantz - under en sommar i början av 1930-talet.

Boken inleds med att Alex Schulman beskriver olika vardagssituationer i sitt eget liv där han gör upptäckten att hans barn är rädda för honom. Eller rättare sagt, de gör allt som står i deras makt för att hans undertryckta vrede inte ska komma upp till ytan. Det är också detta som han vill komma tillrätta med; han vill hitta en väg ut ur mörkret, det mörker som gått i arv genom generationerna. När Sven Stolpe förstod att Karin var otrogen med Olof Lagercrantz skapades mörkret. För Karin var romansen en ljus port som ledde mot friheten, för Sven var det istället ett sexuellt attentat, ett fullständig och storskalig attack mot hans person.

Framför allt den successiva förvandlingen av Karin är oerhört känslosam. Hur hon förgörs i fångenskapen till Sven Stolpe. Som läsare hejar man på henne, man vill att hon ska lyckas bryta sig loss. Men den sanna kärlekens låga falnar, och förlorar sina framtidsdrömmar. Åtminstone kom sanningen fram. 

Målgrupp:

Tipsat av: Thomas Rasmundson den 20 december 2018