Bibeln och arkeologerna

Nog för att kontroverser uppstår bland historiker och arkeologer av olika skolor även i Sverige - det var tex. inte jättelänge sedan en animerad debatt rasade mellan västgöta- och svealandsskolorna om var Svea rikes vagga stod. Men den pennfäktning som äger rum på de svenska lärosätena är bara en västanfläkt mot vad som kan bli följden när arkeologer lägger sig på knä och borstar fram krukskärvor i Mellanöstern.

 Arkeologi på biblisk mark har varit så misskrediterad och kontroversiell att seriösa forskare tenderat att undvika ämnet. Men det gör inte professor Hans Furuhagen! I sin bok "Bibeln och arkeologerna" går han grundligt men läsvänligt tillväga. Kronologiskt gås Bibelns böcker igenom, de jämförs med andra historiska källor och arkeologiska rön. På detta återger Furuhagen den bibliska arkeologins irrvägar fram till och med nu. Tonen är lugn och saklig men så mycket kan sägas att bibelsprängda psalmgrammofoner á la Ulf Ekman inte får mycket till stöd för sin sak. På punkt efter punkt beslås Bibeln med felaktigheter: Furuhagen konstaterar att det inte finns ett spår efter Moses och hans exodus, att Davids och Salomos glansfulla kungarike aldrig har existerat, att de förkättrade filistéerna var betydligt mer civiliserade än den hoper fåraherdar som kokade ihop gamla testamentet etc. Furuhagen pekar också på att de som rest till det "heliga landet" i syfte att gräva fram historien oftast har haft spaden i den ena handen och Bibeln i den andra, men likväl kammat noll - en arkeolog utsänd av ett amerikanskt baptistcollege fick sparken när han fann att allt faktiskt talade emot att en Joshua någonsin erövrat Kanaans land! Andra har inte vejt för att fabricera bevis, Yigael Yadin, en förgrundsgestalt inom israelisk arkeologi, "hittade" tex. de sista judiska försvararna av Masada-klippan i akt och mening att göra platsen till en nationell helgedom. Och detta medan det finns arabiska historiker som lögnaktigt påstår att det aldrig stått någon judisk helgedom på Jerusalems tempelberg, platsen för den nuvarande Klippmoskén. Att slika ränker och rackartyg tas till för att muta in en plats som utgör stridsäpple för tre världsreligioner, en plats som är epicentrum för en av historien mest infekterade konflikter, är naturligtvis inte ägnat att förvåna. Israel-Palestina-problematiken gör historien till ett veritabelt minfält och "religion poisons everything", för att tala med journalisten och författaren Christopher Hitchens.

/Thomas Hallin