Avgång 9:42 till nya livet

"Billie lär sig fort. Till husen på Solkullen går man inte. På fredagarna myser man hemma. Att cykla landsvägen fram så fort att ögonen tåras är fantastiskt! På rasterna hänger man vid bänkarna. Om man är tjej".

Bille är tolv år och van vid att klara sig själv. Hon har vuxit upp med sin MS-sjuka mamma som blivit allt sämre, och det är snarare hon själv som fått vara den vuxna och ansvarsfulla i familjen. Samtidigt har det liv hon hittills känt till varit väldigt fritt - hon har kommit och gått lite som hon velat, ätit när hon blivit hungrig och inte haft någon därhemma som tjatat om att sängen ska bäddas varje morgon. Men, nu har Socialen larmat om att Billie behöver komma till en "riktig" familj som kan ta hand om henne. Därför hamnar hon hos den mycket välartade och normala familjen Persson i lilla samhället Bokarp. Mamma Petra är präst och pappa Mange en överhurtig idrottslärare. De har två barn, som är tio och tolv. Hemma hos familjen Persson är det viktigt att det är vitt, fräscht, välordnat och att inget "sticker ut". Hela familjen stirrar chockat på Billie när hon säger att hon hatar frukt och "får ångest" bara hon ser ett äpple. Man äter gemensamma måltider på bestämda tider och ingen lämnar bordet innan alla äter upp, och det är viktigt att lägga sig i tid. "Klockan halv elva har man hunnit göra allt man behöver göra" säger Petra till Billie som har fullt upp med att anpassa sig till allt det nya.

Långsamt (eller kanske egentligen ganska fort) går det upp för Billie att familjen Persson döljer något mycket sorgligt under den friska, fräscha ytan. Kanske är det snarare de som behöver prata ut och bearbeta svåra saker, och inte Bilie? Billie framställs som en ganska okomplicerad och väldigt nyfiken tjej som säger som det är och tycker att det är mer spännande än jobbigt att försöka komma in i en ny värld och ett nytt samhälle. Det är roligt och spännande att läsa om hennes liv!

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Maria Carlén den 17 mars 2016