Avblattefierings-processen

”Avblattefieringsprocessen” är en framtidsskildring som man hoppas att aldrig ska bli verklighet. Här har ett allenarådande parti kommit till makten – det kallas bara för Partiet – och i det nya samhället ges inget utrymme för olika bakgrunder och kulturer. Det är svenskhet som gäller – enbart svenskhet!

Men vad innebär begreppet ”svenskhet”, funderar 15-årige Alen. Han är född i Sverige av en svensk mor, men uppvuxen med sin pappa som kom till Sverige som flykting på 1990-talet. Med lugna och vänliga myndighetsord förklarar handläggare Anita Anderberg att det inte räcker med språket utan att Alen måste genomgå en ”avblattefieringsprocess”.

Han sätts i lära hos den genomsvenske Karl-Olof Lagerstierna som ska öva sin adept i så skilda saker som trädgårdsskötsel, husbestyr, ordförråd, bastubadning, klädsel och så vidare. När Alen hävdar att det kan finnas flera ”Sverige” och ”svenskheter” - för hela Sverige ser ju inte ut som de storslagna villorna i Karl-Olofs område - svarar Karl-Olof att så här "borde" det i alla fall vara överallt: ”… det är strävan. Och som svensk, ska du också ha det här som mål … alla svenskar har detta som mål.”

Alen som tidigare inte haft något problem med sin identitet och sin svenskhet blir allt osäkrare. Måste han sudda ut delar av sig själv? Vad betyder ”svensk”? Varför kan han inte bara accepteras som han är?

Boken är snarast en satir, som vill visa på det orimliga i att hålla nationer etiskt ”rena” och oblandade. Det är dock bara någon enstaka gång som jag skrattar. För mig känns boken framför allt allvarlig. Ska det behöva bli så att Alen måste fly från det land som hans far en gång flydde till? Och vad innebär det i så fall?

Jag tror att författaren vet vad han talar om när han låter Alen formulera det så här: ”Att vara flykting är att svepas bort från sin livsbana, av omständigheter man inte rår på. Att vara flykting är att förlora existentiell självklarhet, för alltid.”

/ Anna Dunér

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Anna Dunér den 10 december 2014