Astronauten som inte fick landa

"Jag är ensam nu, ensam på riktigt. Jag är helt bortkopplad från allt liv vi känner till. Det finns bara jag". Så beskriver astronauten Michael Collins den hisnande känslan av att vara mer ensam än någon kanske kan tänka sig - i radioskugga på månens baksida.

Ni kanske aldrig har hört talas om Michael Collins? Det är i så fall inte så konstigt. Han var med i rymdkapseln Apollo 11 som skickades upp mot månen 1969, men han var den av de tre astronauterna  som inte valdes till att få vara med om att landa på månen. Istället fick han cirkulera med rymdkapseln fjorton varv runt månen för att sedan hämta upp sina medastronauter, när de fått vara med om den allra första sensationella månlandningen.

"Jag följer med på 99 procent av resan och det räcker bra för mig", har han sagt när folk har frågat hur det känns. "Men det är klart, jag kan inte precis säga att jag fått den bästa platsen".

I boken får vi läsa om Apollo 11:s spännande och farliga färd ute i rymden. Vi får ta del av Michael Collins egna anteckningar från resan, och få reda på precis hur mörkt allting blir när man befinner sig i skuggan på månens baksida. Och hur det kan kännas både ödsligt och alldeles fantastiskt att befinna sig alldeles ensam ute i rymden, bortkopplad från allt och alla. Vi får också läsa om de speciella rymddräkterna astronauterna använder. Inuti dräkterna är det så tyst att kroppens egna ljud hörs extra tydligt - blodet som dunkar i öronen, varje andetag och benen som knakar när de spänns. Om rymddräkten går sönder skulle det bara ta 15 sekunder innan kroppsvätskorna börjar koka!

När rymdkapseln med de tre astronauterna återvänt till jorden igen skickas de direkt in i karantän, in i en stor silverfärgad husvagn. Man vet inte än om de fått med sig någon farlig bakterie från månen som skulle kunna döda allt liv på jorden. För att ta reda på det släpps möss in i husvagnen. Efter att 17 dagar gått utan att mössen blivit smittade av något släpps astronauterna ut igen. Om mössen hade dött skulle de tre männen aldrig ha släpppts ut ur karantänen, skriver Bea Uusma.

Tror ni att Michael Collins var sugen på att ge sig ut på flera resor efter den hisnande resan till månen? Nej, han bestämde sig faktiskt för att aldrig mer resa bort. Han hade redan varit på platser ingen annan kunde föreställa sig, så resten av livet ville han få tillbringa med att göra lugna saker som att fiska, vara med sin familj och sköta om sina rosor.

En fascinerande bok om en alldeles speciell resa och hur den påverkade de tre som var med om den, i synnerhet Michael Collins - astronauten som inte fick landa.

 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Maria Carlén den 5 mars 2015