Arnhem

Önsketänkandets förledande frestelse

Hösten 1944 var Tyskland på reträtt på alla fronter. Efter landstigningen den 6 juni och det följande slaget om Normandie hade det tyska försvaret i väst mer eller mindre kollapsat. De allierade hade i rasande fart intagit Paris, Bryssel och Antwerpen. Man närmade sig raskt Tysklands gränser, kriget såg ut att snart kunna vara över.

Mot denna bakgrund utspelas händelserna i Antony Beevors faktaspäckade tegelsten ”Arnhem”. Beevor beskriver hur man hade räknat ut Tyskland. Men de allierade underskattade sin motståndare och förstod inte att det nyss misslyckade 20 juli-attentatet mot Hitler innebar att han nu fått total makt att driva kriget hela vägen in i kaklet.

I detta läge kläcktes idén till operation Market Garden. Bevekelsegrunden var inte så litet den att tillfredsställa äregirigheten hos dess upphovsman, 2:a världskrigets kanske mest överskattade general, brittiske Bernard Law Montgomery, primadonnan från El Alamein. ”Monty” ville bli den som ledde de allierades segertåg in i Tyskland.

Tanken var att bryta in i Tyskland i norr, genom det tyskockuperade Nederländerna. Market Garden skulle säkra broar för att åvägabringa inbrytningen, dess slutmål var bron över Rhen vid Arnhem. Medlet var en massiv luftlandsättning av trupp bakom fiendens linjer, samt en understödjande markoffensiv längs vägen mot Arnhem.

Offensiven påbörjades den 17 september. Överraskningsmomentet gick förlorat eftersom fallskärmstrupperna landsattes långt ifrån sina mål. Arnhem låg dessutom djupt in bakom fiendens linjer. Den tänkta promenadsegern förvandlades raskt till sin motsats när tyskarna visade prov på sin enastående taktiska improvisationsförmåga.

Den pålitlige Beevor, med titlar som ”Stalingrad”, ”Berlin” och ”Kreta” i bagaget, beskriver närgånget och osminkat denna allierade katastrof. Boken rör sig ledigt från general- till bassenivå och tillbaka igen, och inte minst ges den holländska civilbefolkningens lidanden utrymme – det var de som fick betala önsketänkandets fulla pris.

/Thomas Hallin