Allt jag säger är sant

Det här är en riktigt rolig bok, tycker jag, om 16-åriga Alicia. Kanske är hon lite omogen (för att inte säga helt galen ibland), men samtidigt är det en härlig tjej med ett sprakande självförtroende.

Skolan känns meningslös för Alicia och när hon en dag råkar ut för att dörren går i baklås på en av skolans toaletter hinner hon komma fram till att det här med gymnasiet inte är vad hon vill med sitt liv. Att hoppa av skolan är dock inte så lätt som hon trodde och både föräldrar, SY-vägledaren och bästa kompisen har sina åsikter i frågan.

När mamma och pappa blir alltför jobbiga flyttar Alicia i stället hem till sin mormor. Relationen mellan tonåringen och den gamla beskrivs väldigt fint. Jag älskar deras dialoger och kommer ofelbart att tänka på min egen mormor när jag var ung.

Det flyter på riktigt bra för Alicia, hon får arbete genom att stega in på ett café och säga ”Jag tänker börja jobba här”, hon får syn på en kille som hon glatt bestämmer sig för att är hennes ”blivande man”, fast hon inte vet mer om honom än att han heter Isak och tar mjölk i kaffet … Men så händer något oväntat och som läsare får man konstatera att en bok kan vara fin och sorglig också, på samma gång som den är rolig, i alla fall när den är skriven av en skicklig författare som Lisa Bjärbo.

/ Anna Dunér

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Anna Dunér den 16 april 2012